Archives
| M | T | O | T | F | L | S |
|---|---|---|---|---|---|---|
| « Apr | Aug » | |||||
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
| 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
| 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
| 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
| 29 | 30 | 31 | ||||
On Demand
Det här med att ha tillgång till vad man vill när man vill är ju verkligen grejen.
Jag har inget behov av att äga musik utan är helt nöjd och glad över Spotify där jag kan välja fritt ur ett gigantiskt musikbibliotek. Att det dessutom går att dela med sig av spellistor och få tips av andra på skön musik gör bara tjänsten ännu bättre.
Tv ser jag rätt sällan på, och tv-tablå:n har aldrig styrt över mitt liv. På hemmaplan har vi fastnat i House of Cards (som produceras och visas av Netflix) och gillar verkligen att jag kan se så många avsnitt jag vill precis när jag vill. Nu tycker jag att det är dags att släppa säsong två, för det är något särskilt med Frank Underwood att absorberas av under regniga dagar eller mörka kvällar under en filt i soffan.
Och sommar! 
Sommar i P1 är helt fantastiskt. Att få lyssna på en flora av spännande människor med sina historier är helt magiskt. Inte heller sommarpratare kan få mig att anpassa mig efter programmens sändningstid och jag tackar allra ödmjukast för poddversionen. På väg upp till Värmland hann vi med några stycken; Jean-Pierre Lacroix, Lasse Lagerbäck och Niklas Zennström. Alla var värda att lyssna på.
Andra poddar som jag gärna lyssnar på är vetenskapsradion och skolsnack. Lättillgängligt och när jag vill.
I skolan är UR:s material en guldgruva att använda precis när det passar. För att inte tala om böcker i e-format som gör det enkelt att låna böcker från biblioteket när som helst och oavsett var låntagaren finns. För glesbygdsskolor är det en fin möjlighet att få tag i relevant fack- och skönlitteratur. Jag älskar att kunna låna från biblioteket, köpa ibland och läsa tidningen på min platta. Den enda gången pappersboken fyller en funktion är ute i skärgården när elektronerna lyser med sin frånvaro. Min 11-åring lånar själv sina böcker, läser med god aptit och skulle aldrig drömma om att glömma plattan när hon är ibland hos mig och ibland hos sin pappa. Det kan hända att det beror på behovet av att hålla sig uppdaterad på olika sociala medier, men jag är glad över att den fyller flera funktioner :).
Om jag är bortskämd med att få underhållning, kultur och läromedel ”on demand”, så gissar jag att barn och ungdomar är och blir det i ännu större utsträckning. Utmaningen är att se till att det finns maskiner och ett trådlöst nät med tillräcklig bandbredd :).
Vardagslyx
I går kväll packade vi tältet i kajaken och satte i båtarna ungefär 2 km hemifrån vid Lerviks brygga. Packning och lastning gick rekordsnabbt. Kanske till och med lite för snabbt… För att komma till den lilla ö-rackaren vi hade som planerad destination behövde vi korsa Furusundsleden där de stora monsterfärjorna går som ett pärlband mellan Åland/Finland och Stockholm.
Vi var inte helt eniga om fart på färjorna, hastighet på oss eller sträcka mellan kajak och bojar.
Nåja, riktigt så nära var det ju inte och vi kom helskinnade över. Vi landade in på en annan ö än den vi tänkt oss från början och satte upp tältet. Parkerade på en klippa i västerläge och konstaterade att vi glömt både tallrikar och bestick.
Vinglasen var med och jag tänkte på vad pappa brukar säga som rest mycket – ”80% av jordens befolkning äter med fingrarna, då kan jag också göra det .” Och så fick det bli. Både bubbel och espresso går finfint att dricka ur vinglas. Nu är det empiriskt bevisat, och på bild finns det också.
Sommarkvällen var ljum och solnedgången vidunderligt vacker.
Passar på att be Maria Sveland om ursäkt för att jag somnade i sovsäcken mitt i hennes sommarprat, innan jag hunnit in i tältet. Tältet fick stå oanvänt lite längre upp i skogen. På morgonkvisten hade dimman svept in över ön.
Jag vaknade, vände mig om och sov ett tag till. Då sken solen och kaffet var klart sedan länge.
Ett par dopp och några sidor i en bra bok blev en fin dag. Vi paddlade en liten omväg hem, lekte lite upp och ner innan vi lastade båtarna på biltaket och åkte hem till Rundan.
Vardagslyx är egentligen en underdrift.
Skola på subjektiv grund
Foto: Melker Dahlstrand
Nästan alla har en mening och en åsikt om skolan. Dessutom är det många som är självutnämnda experter på skola, eftersom de själva har gått i skolan. Det är ju för det mesta en alldeles subjektiv uppfattning och präglas förstås av egna erfarenheter och minnen. Johannes Åman skrev för ett par dagar sedan en ledare om det i DN. Den kan du läsa här om du vill.
Alla politiker som fattar beslut om skolan har även de sina egna erfarenheter med sig som de sedan skapar sitt skolfacit utifrån. Jag kan inte låta bli att fundera på vilka som blir politiker. Det är nog väldigt sällan som de inte har lyckats väl i den skola som de gick igenom. Själva idén med politiker som makthavare och beslutsfattare i en demokrati är att de ska avspegla sitt samhälle och representera ett tvärsnitt av människorna i landet.
Här kommer haken:
Jag tror inte att det är så när det gäller skolan.
Jag tror att de politiker som har mandat att fatta beslut om skolan INTE är ett tvärsnitt av eleverna som går där. I skolan finns bl.a. elever med trassliga sociala förhållanden, nya svenskar, dyslektiker och barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder. Dessutom är det inte alla som av olika anledningar är supermotiverade och passar in i den skolan som vi har nu. Till saken hör också att olika skolor och olika kommuner har olika förutsättningar och det är långt till en likvärdig skola för alla.
De som gått i en eller kanske ett par grundskolor under sin skoltid har alltså en mycket klen referensbas. Så klen att jag tror att det blir svårt att fatta kloka beslut på grundval av den erfarenheten.
Vid ett tillfälle i Norrtälje träffade vi skolledare de lokala politikerna från barn- och utbildningsnämnden och bjöd i samband med det in dem till våra respektive skolor för att se hur verksamheten fungerar. Till min skola kom en (1) förtroendevald som bor, och har bott, i närområdet i hela sitt liv. Han spenderade en förmiddag i min skola och jag gav honom en stående inbjudan att komma tillbaka när som helst, men det hände inte mer under min tid där.
Vi fick också besök av riksdagspolitiker som var intresserade av hur vi jobbat med ikt-implementering i kommunen, det ska också sägas.
Problemet är rätt uppenbart. Politiker har inte i tillräcklig kännedom om verkliga förhållanden i skolan. Och hur ska vi kunna se till att politiker har den verklighetsförankring som de behöver för att kunna fatta beslut, inte bara på smal, subjektiv grund? Dels behöver beslutsfattare vara väl insatta i den forskning som finns, men jag tror att det är minst lika viktigt att de har en kontinuerlig kontakt med den verkliga skolan, på riktigt. Olika skolor, inte bara den man själv gått i och dessutom olika typer av skolor. De skolor som finns i stan och de som finns utanför stan (det kan vara på landet, i skärgården eller i fjällen). Kanske borde det finnas ett ”fadderförhållande” mellan politiker och skolor/skolledare? Ett kontinuerligt samarbete där också elever ingår. Jag tycker alltför ofta elevfokus saknas i skoldebatten. Hur ofta blir elever tillfrågade av politiker/makthavare om vad som berör och motiverar dem? Hur de lär bäst och på vilket sätt undervisningen blir effektiv?
Tänk om det är för att makthavare förstår att de kommer att få så många olika svar och att det inte då räcker med en skola som vi har idag, som ska passa alla.
Tänk om det är så?
#skrattgaranti
I går kväll skulle Micke och jag haft kurs för en familj med nybörjarkajakister. Ibland blir det inte som vi tänkt oss och efter att ha besiktigat väderförhållandena bestämde vi oss för att det med största sannolikhet inte skulle bli en särskilt rolig upplevelse för dem. 10-12 m/s nordlig vind rakt in i viken i Norråva är inte något guldläge för att öva paddelteknik, kamraträddningar och flottöruppgångar för någon utan större erfarenhet.
Det ska vara kul att lära och vi har ju alltid #skrattgaranti på Horisontkajak. Kul är det med rätt förutsättningar och när det är lagom svårt. Som med allt lärande – också om det sker i skolan förstås. Vi kör kursen en annan kväll i stället.
Jag råkade snubbla över ett youtubeklipp där jag leker i vattnet vid Grisslinge en kylig dag för något år sedan. Det får vara en klen tröst så länge, för jag var verkligen sugen på att få bada med kajaken på.
Skärgårdsrektorn har flyttat. Nu har hon bytt namn och hittas i Kista.
Japp – nu har www.skargardsrektorn.se flyttats över hit.
Mina gamla inlägg är importerade och går fortfarande att läsa. Jag saknar Rådmansö skola (och de andra skolorna jag jobbat på), men trivs gott där jag finns nu. Fram till nu har jag utan undantag efter lärarexamen jobbat i skola. Jag tyckte det var dags att prova något annat, så nu gör jag det. Att kombinera skola och ikt passar mig som handen i handsken.
Välkommen hit istället!
