Archives
| M | T | O | T | F | L | S |
|---|---|---|---|---|---|---|
| « Jul | Sep » | |||||
| 1 | 2 | 3 | 4 | |||
| 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
| 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
| 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
| 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |
Rut eller Agda? Jag heter vad du vill att jag ska heta!
Gôtt att läsåret har börjat igen!
Det betyder att jag får hänge mig åt lite (ideellt) RUT-arbete. Känner mig lyckligt lottad som får frågan från vänner som läser matte i olika sammanhang. Extra roligt är det ju förstås när mina egna barn frågar om hjälp, även om det är mer sällsynt. Till och med bonussonen som går sista året i gymnasiet har frågat ett par gånger, men sorgligt nog har han ingen mattekurs kvar att läsa i år. När ungarna har NO-labbar som de ska göra med sig hem kliar det i fingrarna och de tycker att jag ställer för många frågor… I dag har jag dessutom fått tipsa min man om hur det går att använda OneNote för samarbete med andra på ett elegant sätt. Bra skit.
Jag tänker inte tycka och tänka om läxor och de politiska besluten som reglerar RUT-avdragen just i dag för det är en helt annan historia.
Jag tycker bara att det är roligt när chansen att få ägna mig åt matematik, NO och lärande dyker upp. Grabbar tag i den och försöker förvalta den väl så att mina alldeles frivilliga ”elever” kommer tillbaka efter mer.
Likvärdigt är inte likadant.
Jag mötte en vän i förrgår som arbetar som lärare i en mellanstadieskola. Hon berättar för mig om att hon har en elev som går i femman som i våras inte ville komma till skolan. Eleven har ett neuropsykiatriskt funktionshinder och var mycket orolig för att komma tillbaka vid terminsstart. Läraren bjöd in henne till skolan före de övriga eleverna kom till skolan och de pratade tillsammans med föräldrarna om hur de skulle kunna göra hennes vardag lättare. Till exempel fick eleven välja plats i klassrummet och krok i kapprummet. Det har är ju två enkla saker som kan göra att en elev med särskilda behov just får en del behov tillfredsställda för att kunna lyckas bättre i skolan. Det finns en hel rad andra förstås, och flera finns beskrivna på Helena Wallbergs blogg här. Hon beskriver på ett utomordentligt bra sätt hur något som fungerar väl för de med särskilda behov så gott som alltid gör skolan till en bättre plats även för de som egentligen inte behöver åtgärderna. Jag tycker att alla lärare och skolledare borde läsa vad hon skriver.
Egentligen borde det inte vara något särskilt med den här historian, men det är precis vad det är och det är precis det som gör mig så arg, ledsen och besviken. Läraren får av sin chef en utskällning för att ha gjort specialarrangemang för eleven – något som inte accepteras på den här skolan. Här ska alla behandlas lika.
Hur kan det här ske? Det knyter sig i magen på mig. Jag är glad över att inte mina egna barn går där och ledsen över de andra barnen som faktiskt gör det. Nu vet jag att min vän är klok och att hon kommer att göra som hon vill ändå. Jag vet också att det troligtvis finns andra lärare som inte kommer att våga göra vad det tror är bäst för eleverna. Och värre – det finns, sorgligt nog, lärare och skolledare som fortfarande tror att likvärdigt är samma sak som likadant.
Är du kompis med chefen?
Ja, det är det säkert många som undrar över. Jag tänkte mest lyfta frågan i kontexten chef-medarbetare och sociala medier. Själv har jag ganska nyligen bytt jobb och således också chef, men det är inte alls första gången jag funderar över saken. Förut var jag skolledare och chef över ganska många. Nu är jag inte chef över någon alls.
Det är rätt intressant att reflektera över arbetsgrupp, individer i den och hur var och en förhåller sig till sociala medier. Med sociala medier menar jag i det här sammanhanget facebook, twitter och instagram.
Relationerna till kollegor är en sak, men relationen till chefen är av en annan sort tycker jag. Det handlar om hänsyn och respekt åt båda håll. Min ståndpunkt som chef har varit att jag inte har medarbetare som vänner på facebook. Inte av någon slags rädsla över vad de skulle kunna ta del av som gäller mig, utan precis tvärt om. Jag har valt att ha det så av hänsyn till dem och till deras privat- och familjeliv. Det finns tillfällen som passsar bättre att dela med sig av med vänner och inte sin rektor. I det ställningstagandet har det varit viktigt för mig att hantera/behandla alla medarbetare på samma sätt. Dessutom har jag varit noga med att kommunicera hur jag resonerar för att undvika missförstånd.
När det gäller twitter har jag tvärtom uppmuntrat twittrande från min personal och har gärna sett att vi ömsesidigt har följts åt. För mig är twitter mer av en professionell kanal och jag försöker twittra mestadels ur ett jobbperspektiv på ett personligt sätt, utan att bli för privat.
Många skolor jobbar tillsammans med elever i sociala forum och det är lika viktigt där för lärare och skolledare att fundera och reflektera över hur de går att använda på bästa sätt. Ett sätt är att jobba med slutna grupper på facebook eftersom man inte behöver vara kompisar om men inte vill.
Jag har full respekt och förståelse för att chefer och medarbetare väljer att agera olika i sociala medier. Det jag vill skicka med är att jag tror att det är viktigt att chefen eller de vuxna i skolan kommunicerar tydligt sin ståndpunkt i frågan till sina medarbetare eller elever.
Ha en fin helg på dig!
Guldkant på tillvaron
Hela veckan har varit fylld till bredden av både jobb, fotbollscuper och sångframträdanden som ungarna deltagit i.
Jag och mina grymma kollegor Sandra och Patrik har handlett och väglett pedagoger i hur Google Apps kan användas i undervisningen i flera olika skolor och kommuner. Turbotempo med skrattgaranti har kännetecknat veckan.
Hårt arbete behöver inte vara en motsats till varken glädje eller guldkant. Nej – jag tror tvärtom att det går finfint att kombinera och att det blir en win-win-effekt av det hela.
I Åtvidaberg bodde vi på fantastiska Villan där personalen hade fixat både veranda med sjöutsikt och bastu på rummet åt oss. Rekommenderas absolut om du är i trakten. Där är det heller inga problem att skaka fram en ishink om gästerna behöver en.
Jag har haft roligt både på dagtid och kvällstid under veckan som gått. Jag lär bäst när jag har roligt, och är helt övertygad om att det gäller de allra flesta andra också.
Glöm inte bort att fika och gå ut och ta en AW med kollegorna emellanåt. När jag jobbade med utländsk personal hade jag mantrat ”fika is important”. Jag tror vi vinner jäkligt mycket på att ha kul tillsammans och att det är väl investerad tid. Jante flyger lättare av axeln och vi skapar bättre förståelse för andras situationer och villkor.
Och ja – jag har delat med mig av guldkanterna via sociala medier. Jag gör det för att jag vill förmedla glädje och njutning i både jobb och så’nt som inte är jobb. Jag gillar att jobba och jag gillar att ha roligt när jag jobbar.
Det är väldigt mycket roligare att se njutning än gnäll i sociala medier. Susanne Nilsson (@infomastern) skriver om att få det twitterflöde man själv valt här och kan appliceras på samtliga sociala medier.
Hörni – strössla med glitter i tillvaron! Byt jobb om du inte har kollegor du kan skratta med. Packa kontoret i fikaluckan på kajaken då och då för kreativiteten flödar i takt med glittret i vattnet. Fika mera tillsammans med de du jobbar med och dela med dig av lattemönstren i koppen. Njut av livet närhelst det finns tillfälle. Och kör med #skrattgaranti när det handlar om lärande, vare sig det gäller för korta eller långa människor.
Låt hösten komma. Glöm inte bort att tända ljus också när mörkret smyger sig på ;).
Kommunikation ur föräldraperspektiv
Foto av Daniel Boyle
Jobbet är i full gång igen och snart skolorna också. Kalendern fylls på snabbt, snabbt.
Under den här veckan är båda mina barn outsourcade till varsit kollo – den ena på fotbollsläger och den andra på artistkollo och det är deras mormor som tar hand om logistiken på hemmaplan. I min vilja att underlätta för mamma spenderade jag i går kväll ganska lång tid vid köksbordet med papper och penna till hands för att skriva ner alla tider, platser och aktiviteter hon behöver hålla koll på under veckan. Mamma är bara fläckvis digital ännu. Jag letade febrilt i mejl, på hemsidor och i facebookgrupper för att få ihop en planering som innehöll benskydd, vattenflaskor, lappar om discon och vem som får bada i vilkens sällskap. Därtill spelar P04 två olika cuper i helgen som kommer på två olika platser med olika tider för gruppspel och eventuella finaler. Låter det rörigt? Jajamän – det är precis det som är mitt problem.
Sedan ett år tillbaka får vi åtminstone mejl från skolan från barnens respektive klassföreståndare med information om vilka utflykter och friluftsdagar som planeras och när det ska vara matsäck. I våras var det minst en/barn och vecka. Min stora skräck är att någon av dem ska komma till plugget utan matsäck för att jag har missat. Jag förstår verkligen poängen med att skolan ska tillhandahålla matsäck vid utflykter, faktiskt inte bara av kostnadsskäl. Jag gjorde inte annat än fixade köttbullar och makaroner för att stuva ner i mattermos i ryggsäckar i maj och juni månad. Jag har som skolledare alltid sett till att eleverna får matsäck från skolan om de inte absolut vill ha med sig hemifrån. Barnens pappa och jag bor i olika hus. Gudskelov ligger husen mycket nära varandra och vi har koll på varandras extranycklar så att vi ska kunna hämta grejer barnen (eller vi) glömt. Dessutom är jag oändligt tacksam över att vi båda väldigt gärna vill underlätta för ungarna att bo på två ställen, och ingen av oss ställer till elände för att någon av oss klantar sig i bland. Vi hjälps åt helt enkelt. Jag kan inte låta bli att tänka på de barn som har föräldrar som mest jävlas med varandra och ser möjligheter att lägga krokben för varandra, medan de som blir drabbade är barnen istället. Jag har sett det på nära håll som rektor.
Det finns några saker som skulle hjälpa när det gäller kommunikation mellan föreningar, skola och hem. Här är några:
1. Inga lappar i ryggsäckarna. Inga lappar ALLS. Det funkar inte.
2. Samarbetsvilliga föräldrar.
3. Samla informationen på en gemensam yta istället för att skicka mejl.
Några har en LMS som Fronter, Schoolsoft, Google sites eller liknande. Posta konsekvent saker där. Låt bli att mejla också. Som förälder ska man vara säker på att all information finns där. En klassblogg kan också vara en gemensam yta. Enkelt att sätta upp med t.ex. Blogger, WordPress eller Moobis. Då får man dessutom som förälder insikt i vad som händer i skolan. Jag skulle tycka det vore fantastiskt roligt och ett möjlighetiserande underlag för samtal om skolan hemma vid köksbordet. Jag är ju så nyfiken som förälder!
Spana gärna in Charliebloggen (Karin Brånebäck) eller Jamals kompisar (Christina Löfving) för att se två briljanta exempel på hur det går att göra.
Några väljer att lägga information för elever och föräldrar på facebook. Det gjorde mina lärare på Rådmansö för åk 7-9, vilket fungerade finfint. (Här halkar det minsann in ett litet rektorsperspektiv också ;)) Eleverna var där och det blev till och med ett ställe där elever och lärare hjälpte varandra glatt och huller om buller att hålla reda på labrapporter, tider för utflyktere, bussförseningar och inlämingar. De gjorde grupperna slutna och släppte in elever, föräldrar och lärare i grupperna. Jag som rektor fick också en inblick i vad som hände och kunde gilla och kommentera olika aktiviteter som skedde. Det var ett sätt att vara närvarande när tiden inte räckte till för att vara på plats som jag hade velat vara. Det är ju förstås viktigt att komma ihåg vilken information som får ligga var, som ska skyddas med bättre lösenord och som kan läggas i stort sett offentligt. Om du undrar – fråga din rektor!
Jag är glad över att grabbens fotbollslag har en facebooksida där information till föräldrar läggs ut och det blinkar till i min telefon när det är något jag behöver komma ihåg. Sidan är inte till för nioåringarna, inte än, jag lovar ;).
3. Om du ändå måste skicka mejl – samla då ALL information i ett mejl och skicka inte fem stycken om samma utflykt eller fotbollscup.
Andra sätt att synliggöra elevernas vardag kan ju vara att Twittra eller Instagramma ögonblick. Kanske ett lärarkonto/klasskonto/fotbollslagskonto kan funka för dig?
Om du undrar vad som är ok att publicera i bildväg kan du kika in hos datainspektionen. Publicering av bilder är i princip alltid tillåtna i sociala medier så länge inte bilderna är kränkande och personerna som avbildas inte har skyddad identitet förstås. Hänsynsfullt är ju också att fråga de elever som fastnar på bild.
Gör skolan synlig och ge föräldrarna en chans att hänga med i svängarna. Vi vill ju så väl.
Att ses på riktigt
I går var jag och min kollega på Pedagogisk pub på Queen’s Head i Stockholm. Mat och öl smakade gott, biblioteket vi höll till i passade oss som handen i handsken och människorna som möttes var himla trevliga. De pedagogiska pubtillfällena började i våras som en hyllning till Trevor Dolan som nyligen gått bort. De har spridit sig ut i landet och förekommer med varierande frekvens. I Stockholm finns det möjlighet att delta den första onsdagen i varje månad. Eventen annonseras på facebook och på twitter och alla som vill komma är välkomna.
I går var det Magnus Blixt som var värd och det tackar jag (och säkert resten av de som var där) för. Jag tror nog att nästan alla som var där i går hänger på facebook, twitter (#pedagogiskpub) och/eller instagram både av privat och professionell anledning och gärna möts virtuellt. Det gör jag också, och tycker att det är grymt skoj att träffa kända och okända människor som tycker om skolan och gärna diskuterar den i en framåtsyftande kontext.
Jag hade jätteroligt och efterdyningarna märktes i twitterform på på tunnelbanan hemåt i sen kväll. Att kunna kombinera möten i sociala medier med möten IRL är helt oslagbart. Jag är fundersam över varför inte fler tar chansen och hoppas att jag kan uppmuntra flera att träffa skolmänniskor utanför sina egna skolor. Det ger så mycket tillbaka i form av kontakter, kunskaper och erfarenheter som delas. Det finns ju så många nya idéer att prova! Som rektor hade jag absolut tyckt att det kvalificerar sig som fortbildning :).
Nästa tillfälle är alltså onsdagen den 4 september. Hoppas att vi ses då!
In my Feedly
Det finns så många intressanta människor och tankar att följa. För mig har problemet varit att jag inte haft någon systematik i det hela. Lite tafatt har jag organiserat mina twitter-kontakter i listor, vilket är ett steg i rätt riktning. Facebooks listfunktion har jag inte tagit tag i ännu.
Men Heureka! Jag har blivit kompis med Feedly. Ett sätt att organisera bloggar jag vill följa som gör att det blir enkelt att sortera och hålla mig uppdaterad. Det betyder nödvändigtvis inte att jag läser alla inlägg som poppar upp – men jag kan göra ett urval och har dem väl samlade i kategorier som jag skapat själv och som passar mig. Särskilt bra tycker jag att feedly fungerar att läsa på plattan, även om organiserandet ändå är enklare på datorn.
Än så länge ser mina kategorier ut så här, men det går nog snart över. Över tid hittar jag nytt jag blir nyfiken på och andra kategorier som blir aktuella.
Passar också på att tipsa om bitly.com
Ett ställe att lägga dina länkar du hittar på twitter som du vill läsa senare. Du vet när du tycker att du inte hinner just nu. Och där de ligger kvar sökbara när du vill komma åt dem en annan gång. Också möjligt att organisera och kategorisera precis som du vill att det ska vara.
Investera en halvtimme i de båda tjänsterna, så har du gjort dig själv en tjänst :).
Sommarsaga
Dagar som den senaste veckan är till för att njutas av och att stoppa i må-bra-luckan. Har haft den stora lyckan att få hänga med ungarna och Micke under några fantastiska dagar som vi tillbringat på gården där jag växte upp i Värmland och i Stockholms skärgård.
Vi har badat, fiskat, rott och paddlat. Först i Nordsjön och i Abbôrrtjarn, sedan utanför Norråva på Värmdö.
Från Värmland drog vi österut, packade kajakerna på taket, lånade en K2:a av syrran på Horisontkajak och hängde ett par dagar på Sandön. Fick sällskap av Mickes systers familj och njöt i fulla drag. Några av oss bodde i tält, andra under bar himmel. Jag var i alla fall i sjunde himlen när jag krupit ner i sovsäcken och hade en unge på varje arm.
Calle och jag paddlade runt ön – han i min båt och jag fick låna Mickes. Till och från ön paddlade jag och Maya tillsammans. I bland i takt. Och i bland i otakt :).
Roligt hade vi i alla fall.
I år har jag haft färre semesterdagar än på många år, men varit ledigare än på länge. I år har jag inte rekryterat personal, stökat runt med tjänstefördelning eller lagt något schema. Inte heller har jag lite ängsligt bevakat nyhetsflödet för att kolla av att det inte har hänt något med mina elever eller deras anhöriga. Bara nyfiket varit inne och nosat på innehållet i det vi ska göra i mitten av augusti när jobbet drar i gång igen. Annorlunda. Och bra.
Dags för den sista tredjedelen semester. Packar om och drar ut i skärgården med kajak igen. Ut mot Hallonstenarna och Idskär, tror vi. Det kan hända att vi ändrar riktning, vi får se hur det blåser :).
Avslutar med en fotbild. Det nya svarta liksom.
