Archives
| M | T | O | T | F | L | S |
|---|---|---|---|---|---|---|
| « Aug | Okt » | |||||
| 1 | ||||||
| 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
| 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
| 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
| 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
| 30 | ||||||
FotbollsFamiljeFys med fortsättning
Tränarna i sonens fotbollslag har tagit ett helt nytt grepp kring ungarnas föräldrar. Och syskon dessutom.
På lördagmornar är det FamiljeFys för de som vill och vågar. 45 minuters gemensam träning, ledd av tränare, med ÅBK-Chelsea-spelarna, systrar, bröder, bonusmänniskor och kort sagt alla som vill vara med. Alla deltar efter egen förmåga och jag vågar påstå att det är bra för alla. Både för att det är bra träning, men kanske mest för att vi gör något tillsammans med grabbarna och deras stjärn-familjer. Jag har strykt begreppet ”kärnfamilj” ur min vokabulär, och använder ”stjärnfamilj” istället. Det passar in på många fler familjer tycker jag.
Här är Maya och jag som mår riktigt bra efteråt. 
Jag misstänker att nioåringarna flinar lite i smyg åt oss gamlingar när vi gör indianhopp och spindelmannenarmhävningar. Dom studsar runt som gummibollar och skulle kunna springa ifrån oss baklänges om dom ville. Jag har i alla fall inte tid att titta efter, för jag har fullt upp med att hålla koll på kroppen och göra som jag ska.
Roligt är det, och jag hoppas att initiativet blir en lördagsvana att börja helgen med. I går var det ett fantastiskt bra sätt att börja en av dom bättre dagarna jag någonsin har upplevt.
På en brygga, vid havet, några timmar senare gifte Micke och jag oss med alla fyra barnen som sällskap.
Perfekt är precis vad det var.
Tänk om jag hade vetat…
Jag har ägnat en stor del av helgen åt att läsa in kurslitteratur för den sista delen av ekonomistyrning på rektorsprogrammet. Den här delen består av statskunskap och framför allt hur det kommunala styret är uppbyggt och fungerar. Texterna är knastertorra och rätt så svårsmälta. Men innehållet är riktigt bra och gör att kartbilden har blivit så mycket klarare för mig.
Jag har en bakgrund som skolledare i både fristående och kommunal skola. Senast var jag rektor för en kommunal skola.
Tänk om jag hade vetat mer om hur politik och förvaltning samverkar, eller för all del motverkar varandras intressen. Jag vet inte om det direkt hade påverkat beslut jag fattade, men det hade definitivt minskat antalet myror i huvudet vid flera tillfällen.
Min reflexion efter att ha påbörjat det sista året av rektorsutbildningen är att jag lärt mig mängder av saker som jag väldigt gärna velat vetat och kunnat för längesedan. Även om jag tycker formen för rektorsprogrammet är på tok för konservativ så måste jag säga att innehållet är angeläget och riktigt viktigt, till och med för mig som inte jobbar som rektor just nu, men väl med kommunala såväl som fristående skolor.
Jag tänker slutföra rektorsprogrammet just därför, och också för att jag inte gillar att göra saker halvdant eller ofullständigt. Även om det kostar en och annan helg, men det vet jag ju att det gör för varenda rektor, biträdande rektor och förskolechef också.
En avgiftsfri skola?
Jag har varit på föräldramöte. Först lyssnade vi på rektor som pratade om de vanliga sakerna som rektorer pratar om, varken mer eller mindre. Efter rektorn var klar fick vi gå till respektive barns klassrum och barnets klassföreståndare går igenom sina punkter, varken mer eller mindre.
På slutet ska vi prata skolresa. Barnen ska få möjlighet att åka till Gotland i maj/juni och det kommer ”bara” att kosta 1800 kr för en helg då allt ingår. Fröken åker på sin fritid och alla är glada och tacksamma. Vid tidigare möten har fröken sagt att hon tycker att barnen ska tjäna in pengarna själv till resan. Jag tror att det blir svårt för min 11-åring att skaffa ett jobb för att tjäna ihop 1800 kr och i min familj får inte barnen betalt för att hjälpa till/hjälpas åt med det som ska göras. Klipper gräs, dammsuger och tar rätt på tvätten gör vi ändå (eller åtminstone är det idealtillståndet ;)).
Sedan tar en förälder upp frågan om klasskassa. 200 kr tycker hon är lagom att lägga och fröken förklarar att hon vill använda pengarna till utflykter och studiebesök till muséer som hon annars inte har råd att åka till med eleverna.
Nu kan jag inte hålla mig längre utan upplyser om att skolan ska vara gratis. Nästan alla föräldrar blänger på mig och tycker att jag är jobbig. Fröken ser lite besvärad ut. En pappa menar att i vårt område är ju inte 200 kr särskilt mycket pengar.
Jag säger att jag är rätt säker på att de flesta kan skaka fram 200 kr, men att det är rätt osannolikt att just den eller de som sitter och funderar över hur de ska få ihop pengar till skolresor och klasskassor kommer att räcka upp handen och berätta just det.
Jag är i den situationen att jag kan betala. Jag lever med en man som har jobb. Jag har ett jobb själv. Jag har inget barn som är sjukt och behöver ha mig hemma under långa tider av medicinering. Jag är inte sjukskriven själv. Jag har inga krassliga föräldrar som behöver hjälp. Jag har inget väldigt dyrt hus som är högt belånat och behöver inte vara rädd för eventuella räntechocker. Kort sagt – jag är priviligierad och skulle kunna låta bli att ifrågasätta skolresor och klasskassor.
Men nu har jag ju vänner och bekanta som inte är riktigt lika priviligierade, och livet har dessutom i perioder sett annorlunda ut för mig också. Dessutom har jag jobbat som rektor och sett på nära håll hur stigmatiserande det är för föräldrar som inte har möjlighet att betala.
Ja, jag vet att ”det får förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna” och att det går att göra gränsdragningar på lite olika sätt för att komma runt det faktum att skolan ska vara avgiftsfri. Men jag tycker att alla som jobbar i skolan behöver fundera över varför skollagens (2010:800, 10 kap §10) säger som den gör. Om du vill läsa mer om barnfattigdom ur ett barnperspektiv så har Rädda Barnen skrivit om det här, och Majblomman här. I den skolan jag var rektor för fick alla eleverna matsäck vid utflykter och friluftsdagar. Ingen elev ska behöva känna att hen inte kan vara med på utflykter och studiedagar för att pengarna inte finns för att skicka med matsäck.
Om pengar ska samlas in ska det klart och tydligt framgå att det är frivilligt och att det inte redovisas någonstans vem som betalat vad och att alla elever ska få följa med oavsett de betalat eller inte. De som betalar ska inte betala för andra barn än sina egna och följaktligen är det skolan som måste betala för de eleverna.
Jag måste också erkänna att när jag jobbade som lärare i Danderyd funderade jag inte särskilt mycket över saken även om jag sett i backspegeln faktiskt borde ha gjort det.
Lite damm i manegen
Har nog ändå rivit upp lite sågspånsdamm i manegen med mitt senaste inlägg om rektorsprogrammet vid Stockholms Universitet. Såg att det diskuterades på Twitter under #rektorschatt där jag fick medhåll från ett par av de rektorer som också går vid SU. Glädjande nog hade deltagare vid Uppsala Universitet en annan syn på utbildningen. Uppdraget är samma, men formen tydligen väldigt olik, vilket gör att resultatet varierar. Lika och likvärdigt – där kom det igen…
Här följer en skärmdump från #rektorschatt den 10 september
Förändringsledning med fokus på IKT efterlyses av @LydiaFolke och jag blir så glad. Glad för att det är precis det vi på Atea sytt ihop tillsammans med vännerna på INDEA för att stötta rektorer i. Det är svårt att driva skolutveckling och att leda som man lär. Vi vågar lova att det går bättre när man haft sällskap med oss under 8 dagar i ett år och fått pröva digitala verktyg, webbaserade resurser, formulera konkreta förändringsstrategier och nätverka med likasinnade.
Om du eller någon du känner skulle vara intresserade så får du gärna läsa mer här.
Inget skulle vara roligare än att mötas i det sammanhanget.
Rektorsprogrammet – en relik i sin form
I förra veckan var det dags att inleda år 3 av rektorsprogrammet. Det sista året som innehåller en bit statskunskap och resten ledarskap. De tidigare åren har vi läst juridik, myndighetsutövning, ekonomi i form av mål- och resultatstyrning och den pedagogiska strimman.
Vi är organiserade i grupper som från början bestod av 30 skolledare. Vid varje sammankomst finns två sådana grupper på plats – alltså ungefär 60 personer. Kloka, roliga, irriterande, intressanta och spännande personer att lära känna och umgås med i tre år.
På en termin är det i snitt två internat på något konferensställe à två dagar och två seminariedagar på universitetet.
Jag skulle önska att rektorsprogrammet i sin form låg i framkant och gav exempel på metoder som engagerar och inspirerar, men så är det verkligen inte. De oändligt långa föreläsningarna av experter med 80 slides fruktansvärt tråkiga powerpoints med alldeles på tok för mycket text står mig upp i halsen. På den en statskunskapsföreläsning delade föreläsaren ut en enkät på papper. Sån’t man kan ta på. Hur skulle det vara med några webbaserade verktyg för att ge fräscha exempel på hur lätt och elegant det går att göra? Och på så sätt vara ett föredöme och visa skolledare på goda exempel eftersom det definitivt behövs.
Det finns fortfarande deltagare som antecknar på papper och med penna och jag antar att just de också bär runt på en papperskalender. Jag undrar hur de visar att ikt är viktigt när de leder sin personal mot nya sätt att undervisa som inkluderar digital teknik och webbaserade resurser.
Ibland (och rätt sällan) får vi case att jobba med. Det är då det flammar till och blir roligt och intressant. Det är då vi lär av varandra och delar erfarenheter. Det som funkar och det som inte funkar. Innehållet i kurserna har varit riktigt bra och väldigt användbart men det är formen för utbildningen jag verkligen inte gillar. Tänk om vi kunde få använda tiden vi träffas till interaktion med experterna och skolledarkollegorna istället för föreläsningar, när ända merparten ägnar sig åt att mejla och hänga på sociala medier vid de tillfällena.
Den tiden vi ses är ju dyrbar. Många kommer med andan i halsen och har t.ex. elevvårdsfall, tjänsterfördelningar, budget och kvalitetsredovisning att tänka på som är viktigt och ofta bråttom med. Låt föreläsarna (tillika författarna av kurslitteraturen) spela in sina föreläsningar, låt oss se dem i förväg och ägna tiden på internaten och seminarierna åt att samarbeta och lära av varandra.
Snälla Stockholms Universitet – gör rektorsprogrammet till en modern utbildning och låt oss deltagare få ut maximalt av den tid vi lägger ner. För det är mycket och dyrbar tid vi pratar om.
Hur ska vi ses?
Det här med möten har jag funderat rätt mycket över i dag. Dels med anledning av min lite väl trassliga inledning på dagen då tåget till Gävle blev inställt och dels med anledning av statsbesöket av president Obama i morgon som ser ut att grumla resplanerna ordentligt.
Ibland behöver man ju ställa sig frågan om det personliga mötet är värt tiden och pengarna det kostar när det finns andra sätt att mötas i en videokonferens, över Skype eller i en Hangout.
Just i dag var svaret tveklöst ja! och istället för tåg blev det flyg till Östersund och bil vidare till slutdestination Sveg. Ett härligt möte med konkreta planer, överenskommelser och ansikten på människor som jag kommer att arbeta med över tid. Relationsbyggande är viktigt och dessutom roligt.
Det är nog precis därför Obama tar hela sitt gigantiska följe med sig till Stockholm och gör min (och alla andra stockholmsinvånares) dag lite stökigare i morgon.
Jag ska tänka på det när trafiken står stilla och klockan tickar inför nästa möte. Att relationsbyggande är viktigt, alltså.
Välkommen till Sverige, president Obama. Hoppas ditt möte i morgon blir lika bra som mitt var idag :).
