Archives
| M | T | O | T | F | L | S |
|---|---|---|---|---|---|---|
| « Sep | Nov » | |||||
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
| 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
| 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
| 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
| 28 | 29 | 30 | 31 | |||
I dom korta människornas värld
Den här fina bilden hittade jag på en förskola i Upplands Bro tidigare i veckan och oj, vilket drag det har varit på förskolecheferna den senaste tiden! Jag har haft förmånen att få prata med flera olika verksamhetschefer och förskolechefer med anledning av utbildningsinsatser för pedagoger och cheferna själva. Det händer så mycket i ”de korta människornas värld” och det glädjer mig.
Själv är jag inte förskollärare, men det var inte så väldigt länge sedan mina egna barn gick på Äppellundens förskola som både de och jag gillade skarpt. Att de tyckte om sin förskola var lätt att märka, men för att vara helt uppriktig så visste jag väldigt lite om vad de gjorde om dagarna. Jo, jag visste när de skulle gå på utflykt, för då skulle de ha matsäck i ryggan, men det var lite knepigt att få dem att berätta om vad de har varit med om när de var så där 3-4 år.
En av mina stora inspiratörer är Kia Kilpinen som jobbar på förskolan Körsbäret i Norrtälje. Hon och hennes kollegor bloggar för att visa upp vad barnen gör, och kopplar aktiviteterna till läroplanen på ett alldeles grymt sätt. För det är ju precis lika viktigt som i skolan att inte ha tekniken som utgångspunkt, utan att utgå från läroplanen och se hur tekniken kan stärka lärandet.
På Körsbäret ser pedagogerna möjligheter med ny teknik och använder den där det passar väl in. Jag tycker det är viktigt att betona att lärplattan inte används på bekostnad av annat praktiskt skapande med färg och form – den är ett komplement. Här finns Körsbärets blogg som heter ”Med barnet i fokus”. Extra kul är ju att Kia finns med i vårt seminarieprogram på vår BETT-resa där vi lägger lite extra fokus på förskola i år. De förskolechefer jag har träffat är av den där sorten som är nyfikna, låter sin personal prova alternativa arbetssätt och uppmuntrar alla försök. Och faktiskt inser att den personal som jobbar i förskolans värld är olika. Det finns de som röjer runt i apparna och glatt prövar sig fram, och så finns det de som tror att den där knappen som gör att det sprängs en bomb om man råkar trycka på den finns kvar. För att få med pedagogerna på tåget så behöver de flesta träna och uppmuntras att prova. Jag har hört chefer som sagt att ”Det går väl inte att tvinga någon att använda lärplattor i verksamheten.” Då kunde jag inte hålla mig, utan stack ut hakan och frågade om det var ok att tycka att man inte ville måla med vattenfärg?
I tillägg till de saker som barnen aktivt deltar i kan tekniken förstås också bidra till ett förenklat och förbättrat sätt att dokumentera barnens lärande. Det ger häftiga möjligheter att fånga barnens lärandeaktiviteter och kunna både reflektera kring dem som pedagog, och kunna visa föräldrar hur barn utvecklas. Och precis som i skolan behöver man vara noga med var man sparar dokumentation och på vilket sätt man lagrar den när det handlar om personuppgifter. Det är många som undrar över just detta, och jag tror att jag är en lösning på spåret om förskolan eller skolan inte har någon plattform att lägga dokunentationen i som möter datainspektionens krav. När jag har kollat upp att det funkar med de krav som ställs så tänker jag förstås berätta det just här :).
Nästa vecka blir det mera förskola. Då är det NETT i Norrtälje och förskolan har en helt egen dag. Då får jag prata om vad ”Små barns liv på webben” och hälsar Norrtäljes förskolepersonal välkomna att lyssna och fundera kring det.
Äntligen!
Efter en seminariedag på universitetet på rektorsprogrammet skuttade jag glatt mot bilen för att köra hem.
Oj, vadan detta undrar säkert någon, eftersom jag varit rätt så kritisk mot formen på rektorsprogrammet förut.
Äntligen får vi grotta ner oss i ledarskapsdilemman och under introduktionen lovade kursansvarig att vi faktiskt skulle ägna oss åt kollegialt samarbete. Det var verkligen inte en dag för tidigt.
Förändringsledning, triogrupper och verksamhetsbesök låter som ljuv musik i mina öron. Lägg därtill en kursledare och ett par föreläsare som såg glada ut och lovade att det här blir riktigt kul. Det har vi verkligen inte varit bortskämda med tidigare under utbildningen. Entusiasm smittar. Det smittar som tusan.
Nu är det ”bara” den sista tentan i statskunskap som ska lämnas in om ett par veckor som känns lite trög, men det ska gå.
Det behöver regna lite glitter över rektorsutbildningen och jag tror att det kommer snart. Häpp!
Wicked
I lördags gjorde jag något som jag aldrig gjort förut. Jag höll en föreläsning för lärare på de svenska skolorna runt om i världen. De var samlade i London och rektor Anna Jägberg var värdinna för konferensen. Hälften lyssnade på Skolverket som pratade om matematiklyftet och hälften lyssnade på vad jag hade att dela med mig om webb-baserade verktyg som en hävstång för kollaborativa arbetssätt. Den titeln i sig är väl inga konstigheter för det har jag pratat om förut. Däremot det faktum att jag gjorde det på engelska stökade till livet lite grand. På ett bra sätt. Jag gillar ju att göra saker som jag inte gjort förut. Särskilt efteråt :). Pippi Långstrump fick bli draghjälp och jag tog mig friheten att citera henne:
Tidigare har jag ju jobbat på en skola där engelska var arbetsspråk, men det var ändå skönt att språket bar och att innehållet gick fram. Säkert sa jag fel någon gång, men i det stora hela var jag nöjd. Jag hoppas att jag lämnade efter mig en lust att pröva olika resurser och några handfasta, konkreta tips. En gemensam yta där jag lade alla länkar och några bilder fick de som var där tillgång till. Bilden nedan är ett ordmoln som vi tillsammans gjorde och enligt deltagarna karakteriserar den elev vi möter idag. Fin va’?
Det var väldigt skoj att få träffa många av lärarna på skolorna runt om i världen och höra dem berätta lite av vad de har för förutsättningar. Att förutsättningarna är olika var lätt att konstatera. Roligt var förstås också att träffa Karin som var mattelärare när jag jobbade som biträdande rektor på Engelska skolan i Täby.
Några av eleverna vid skolan uppträdde för att välkomna oss vid inledningen. Duktiga var de förstås, och roligast var att höra Klara sjunga.
När jobbet var gjort tog jag chansen att göra sta’n tillsammans med min man som följde med som sällskap. Han hade roat sig med att springa runt och uppleva déja vù i teaterkvarteren där han tidigare jobbat med scendekor. Vi lyckades kroka fast i syrran som råkade vara i London just nu och ta en kaffe tillsammans. Hon är rektor på montessoriskolan Lyse i Oslo till vardags, så det där med skola brukar dyka upp när vi träffas.
På söndagmorgonen hamnade vi på ett mysigt café där jag lyckades göra mig förstådd på franska. Det gick oväntat lätt att skaka fram den ur förrådet :).
Med ömma fötter gjorde vi en tur till Westfield där vi tömde reskassan och fick en pratstund med Anna i lugn och ro. Tack Anna för förtroendet och Micke för att du ville vara sällskap. Det var en helg utöver det vanliga. ”Wicked” skulle jag faktiskt säga, utan att överdriva.
Från ax till limpa
I våras svarade vi på en upphandling som kom från Upplands Bro och gällde klienter för elever på gymnasiet och utbildning för pedagogisk personal. De gillade vårt svar och vi har fått förtroendet att leverera datorer (PC från HP) och skräddarsy ett utbildningsupplägg för pedagoger.
Under fyra dagar ska vi få rå om ett gäng lärare, och till min stora glädje även ett par bibliotekarier, för att starta upp det kollegiala samarbete med fokus på IKT i undervisningen. Planen är att de ska öva coachning, samtalsmetodik, få en inblick i, och öva på att använda digitala och webb-baserade resurser tillsammans med oss.
Utbildningen sker i två block och mellan de två blocken kommer pedagogerna att starta upp ett samarbete med en kollega ”på hemmaplan” för att planera, genomföra och utvärdera upplägg på undervisning där IKT används som en hävstång för ett bättre lärande.
Visst låter det kul :)?
Vi processledare har ju #skrattgaranti på våra utbildningar, så det vågar jag faktiskt lova att det blir.
Innan datorerna lämnas ut anpassas de efter skolans behov och levereras med ett innehåll av operativsystem och program som är överenskommet.
Just på Upplands Bro-gymnasiet hade jag möjlighet att vara med vid utdelning av elevdatorer och höll tillsammans med kollegor i information till eleverna. Saker som rör t.ex. handhavande, försäkringar och vilken typ av avtal som gäller. Utan att överdriva är det ju inte den delen som eleverna ser mest fram emot. Däremot när de tar emot datorn, och ögonen glittrar för att de är glada över att få ta hand om sin nya kompis – det är häftigt! Kul är det också när de stoppar mig i korridoren efteråt för att fråga fler frågor för att de är nyfikna på funktioner och vill veta mer om de saker jag nämnt lite översiktligt.
På ut från skolan såg jag många lyckliga ansikten och är glad för att få följa UBG på nära håll en tid. I december träffar vi lärarna och det ska bli riktigt skoj att jobba tillsammans med dem för att datorn ska bli det kraftfulla verktyg den kan vara för att förbereda ungdomarna för vidare plugg eller arbetsliv. En stor dos 21st Century Learning Design kommer det garanterat att bli :).
Dags att flyga till London för föreläsning på Svenska skolan där i morgon förmiddag. Det blir ett helt eget inlägg!
Nya vänner
En till/ny kompis har hittat till mig att leka med. Jo, jag gillar grejer och tycker om att se vad som går att göra med dem. Grejen/verktyget är sällan avgörande för vad som går att åstadkomma, de är bara lite olika att jobba med.
Eftersom vi på Atea tycker att det är viktigt att man får jobba med det som passar ens egen verksamhet bäst behöver vi också vara bra på att använda olika operativsystem och plattformar för att kunna stötta och hjälpa olika skolor och förskolor när det gäller IKT.
Jag använder PC, Mac och olika sorters lärplattor huller om buller och ser en stor poäng i att kunna röra mig obehindrat mellan olika verktyg. I bland ser det nästan löjligt ut när vi kryssar mellan sladdar, adaptrar och manicker här hemma på Rufsiga Rundan :).
Den här gången är det en HP Revolve med windows8 som ska utforskas och användas och jag packade förtjust upp den i fredags. Jag tror att jag kan säga att vi redan är rätt bra kompisar.
To unleash Hell
Jag har under veckan, tillsammans med min kollega Sandra, träffat ett skönt gäng skolledare i Nynäshamn. Det var den första av två dagar som vi ska spendera tillsammans med skolutveckling som grund att stå på. Vi hann med att diskutera och dela erfarenheter kring vad som är viktigt att tänka på när förutsättningarna i skolan förändras och vi möter en annan slags elev än vi gjorde för bara fem-tio år sedan. De som redan har koll på teknik och också de som inte har tillgång till någon teknik alls, och i samband med det naturligtvis skolans likvärdighetsuppdrag.
Vi samarbetade praktiskt i en gemensam yta och provade på olika responssystem. Metoder som går att använda på hemmaplan, kanske i möten med elevråd, personal eller föräldrar. Möjligheterna är många, bara man känner till vilka resurser som finns. Det är riktigt roligt att se glittrande ögon och rektorer som var så ivriga att vi behövde be dem att sitta på händerna medan vi visade klart vissa moment :).
En av de skolorna som var representerade har under senare delen av vårterminen gått in i en 1:1-miljö med iPads på mellan- och högstadiet. Rektorn berättade med glimten i ögat om den känsla av att inte vara i kontroll som infann sig när alla elever började bete sig annorlunda. Han kände sig precis som Maximus (Russel Crowe) i Gladiator när han beordrar anfall:
”On my command – Unleash Hell!”
Och det är väl precis det som är en del av hemligheten med att genomföra förändringar. Det går ju inte att veta precis vad som som kommer att hända, och det går inte att veta säkert att det kommer att bli bättre. Det enda som går att veta säkert är att det inte blir som förut när vi sätter igång förändringsarbetet. Jag har uteslutit ordet ”misslyckas” ur min vokabulär och menar på fullt allvar att allt det vi gör kan vi lära något av. Inte sjutton blir det precis som vi tänkt oss alltid. Det var härligt att rektorn som berättade om sitt initiala kaos ville dela med sig av det till sina kollegor på ett opretentiöst sätt och skapa förutsättningar för ett kollegialt samarbete i rektorsgruppen. Precis lika mycket som pedagoger behöver det kollegiala lärande sammanhanget behöver skolledare det också. Både för att det blir roligare att jobba då och för att resultaten blir bättre på kortare tid än om alla skulle köra sitt eget rejs.
Jag är fast övertygad om att rektor eller förskolechef behöver vara kompetent, nyfiken och modig för att driva förändring. Den där IKT-kompetensen kunde vi hjälpa till med och tänker fortsätta under ytterligare en dag. Nyfikenheten och modet kan vi uppmuntra och framförallt hoppas jag att chefernas chef gör det på ett coachande sätt.
Jag hoppas förstås också att jag kommer att stöta på dem alla i sociala medier som vi tipsade om. Gärna på Facebook i olika grupper där generella eller specifika dilemman diskuteras och alldeles väldigt gärna på Twitter. Nästa gång ska vi se till att flera av dem hittar dit och skapar sitt flöde genom att nyfiket pröva sig fram. Förhoppningsvis med ”filterbubblan” så snyggt illustrerat av Eli Pariser i ett TED-talk, i bakhuvudet för att kunna analysera vem som finns i ens eget flöde och varför de finns där. Och kanske till och med vem som borde finnas med ;)?
Fotbollsfest
Foto: Peter Westrin
I helgen spelade grabbarna i ÅBK Chelsea p-04 fotbollscup i Barkarby. Det var 150 lag med barn och ungdomar som spelade höstpokalen som arrangerades av Bele-Barkarby.
Tre matcher i går som grundspel och slutspel i dag. I värsta fall skulle det bara bli en match i dag, men killarna glänste och tog sig ända till final. Där fortsatte de att spela med ett passningsspel som skulle göra vilken tränare som helst gråtfärdig av lycka. Lägg till vassa avslut med väl serverade bollar och målskillnaden blev imponerande 34-2.
Det är kul att vara fotbollsförälder när spelarna visar prov på fair play och har roligt ihop. Det var första gången i år med ull-långkalsonger längs sidlinjen, men det lär ju inte bli den sista. Vi är många som bryr oss om laget och som åker runt tillsammans på träningsmatcher och cuper. Vi har ju också kul ihop – inte bara killarna :).
Här syns grabbarna när de kopplar ihop kroppen med knoppen innan första matchstart.
Tack till spelarna, tränarna och föräldrar, far- och morföräldrar, syskon och bonusmänniskor för en härlig söndag. Och till min ”gamla” kompis för frukosten mellan första och andra matchen :).
Hearing på Utbildningsdepartementet
I måndags deltog jag som en av ungefär 20 skol- och/eller IT-människor i en panel på en hearing där utbildningsdepartementets arbetsgrupp för lärares administrativa arbete stod som värd. Det här inlägget hade jag tänkt skulle ut på bloggen i tisdags. Senast. När jag skrev och läste igenom det insåg jag att det var riktigt stökigt skrivet. Så här några dagar senare när jag tar upp tråden igen inser jag att det kanske är just för att hela dilemmat är rörigt..?
Syftet var att flera aktörer skulle få ge sin syn på läget vad gäller it-stöd med koppling till lärares administrativa uppgifter. I inbjudan stod att deltagarna förväntades förbereda ett fyra minuters anförande som skulle innehålla
1. Presentation av person/organisation
2. Viktiga områden
3. Förslag på åtgärder
En av deltagarna sa att hon var där för att hon pratade snabbt, och det kan ju behövas när det finns en tidsgräns på fyra minuter.
Till att börja med är begreppet lärares ”administrativa” uppgifter intressant. Gäller det rapportering av frånvaro, att lägga in betyg i system, meddela föräldrar om friluftsdagar, rapport till CSN, rapportera sin egen frånvaro till arbetsgivare, eller rent av att skriva in IUP:er i någon slags plattform? Själv hade jag i mitt rektorsjobb 14 olika administrativa plattformar att logga in i. Arbetstider, elevregister, lärplattform, budget & prognos, skolval osv… Det var inte särskilt lättadministrerat vill jag lova och antal ställen att logga in på är en källa till irritation hos vem som helst som jobbar i skolan.
Vad är undervisning, vad är administration och vad är dokumentation som stödjer undervisning? Svaret är inte alltid självklart, för ganska ofta hänger ju dokumentation ihop med undervisning, men framförallt lärande. Frågan om vad som räknas som administration fick inget svar och vi som satt där har nog fortfarande olika definitioner av begreppet.
Ett stort bekymmer tycker jag är när det är nästan bara vid utvecklingssamtal och betygssättning som skriftlig återkoppling ges till eleverna (och föräldrarna) ofta i en lärplattform som inte används så ofta. Det fattar ju vilken dåre som helst att det blir en arbetstopp som heter duga vid ett par tillfällen per termin och att lärplattformen (som man inte är kompis med) får skulden för att det tar så lång tid.
Vi som deltog lade olika mycket tid på att berätta om våra respektive affärsmodeller och jag kanske förvånade någon genom att mer prata lärande än system. Framförallt framhöll jag vikten av ett gott ledarskap. För att lärare ska lära sig att använda it-stöden effektiv behövs fortbildning och kontinuerligt stöd. Det gäller också att komma ihåg att hjälpa de lärare (och rektorer) som kommer in senare än i en införandefas. De behöver också en knuff i rätt riktning för att inte snubbla på färdighetströskeln. Om en skola bestämmer sig för en plattform behöver det också finnas en systemförvaltare som bevakar och planerar utbildningsinsatser , avtalslängder och hjälper till vid upphandlingar.
Och nätverket. Glöm inte det trådlösa nätverket som faktiskt måste fungera. Annars funkar ju faktiskt ingenting av varken administration eller undervisning.
Upphandlingar är en separat punkt. När ett administrativt stödsystem ska upphandlas MÅSTE användare, IT-avdelning och upphandlingsavdelning kommunicera. Det är trist när verksamheten ska rätta sig efter plattformen när det egentligen är självklart att verksamhetens behov ska styra vilken it-lösning som ska handlas. Min kollega Sandra har skrivit om det här.
Rektorerna, som är ansvariga för att PUL följs och får smisk på fingrarna av datainspektionen om man fuskar, behöver känna till vilka uppgifter som får ligga var. Det är ju möjligt att använda en plattform med säker inloggning för personuppgifter medan lärare och elever kan samarbeta kring lärandeaktiviteter på annat håll. Om man vill alltså. Det går också att lägga allt i en lärplattform eller molnlösning om man tänker efter före och tecknar de avtal som krävs med leverantören av tjänsten.
Som en sammanfattning så menar jag att det finns sätt att göra att it blir just ett stöd och inte ett hinder. Så här:
- Ordna driftsäker infrastruktur och bra maskiner att jobba med
- Se till att den utbildning som behövs faktiskt sker – både vid införande av nya sätt att arbeta, men också kontinuerligt
- Ha som rektor/förskolechef höga förväntningar på att dina pedagoger använder det system som gäller. För att inte kasta pengarna i sjön är en metafor som funkar.
- Vid beslut om olika systems vara eller icke-vara – kommunicera med berörda parter och skapa dialog mellan användare, inköpare och upphandlare. Det är bara då som rätt utrustning och framförallt rätt utbildning kommer att bli verklighet.
Jag tyckte det var ett bra initiativ av gruppen som utreder lärares administration att bjuda in andra för att ta del av våra synpunkter. Lite synd bara att den lilla detaljen att definiera ”administrativa uppgifter” inte redan var gjord och kommunicerad innan hearingen. Då kanske det inte hade blivit så stökigt att få till den här texten ;).
Regnet det bara öser ner
Huraa – det regnar!
Precis vad jag behövde. På riktigt, faktiskt. Skriva tenta för rektorsprogrammet, finslipa utbildningsdag för nästa vecka och laga lammgryta. Perfekt med regnväder. Kanske tar jag hojen ut i skogen och blir skitig också, för det gillar jag.
Brukar sällan engagera mig mycket i vilket väder det ska bli, med undantag för vindprognoser när det är dags att paddla. Väder blir det – och ibland är det en GoreTex-dag som i dag.
Flow
I bland blir vissa dagar bättre än andra och idag är just en så’n dag. Goda möten som kommer att leda till andra bra grejer. Kontoret har funnits i fickan idag och jag har jobbat på annorlunda ställen som uppenbarligen har funkat minst lika bra som kontoret kan göra. I somras fick jag till minst ett bra telefonmöte i färd med att glida upp på landbacken med kajaken. I dag var det på en parkbänk i Humlegården. Utan kajak, men ändå 😉
Under dagen har det varit en blandning av korta deadlines med lite kniven-på-strupen-känsla och saker som krävt eftertanke och analys. Det är nog det som jag gillar mest med mitt jobb – det där att det är varierande och att det händer saker hela tiden. Möten med människor är en annan. Men det kräver nog ett helt eget inlägg vid ett annat tillfälle.
Nu är det snart dags att kombinera bullar och bubbel och göra fredag på riktigt. Känns härligt att göra det i sällskap av min (numera äkta) man och dessutom kollegan som flög vilse i Norrland idag. Henne behöver jag nog plåstra om med ett extra glas bubbel :).
Happy Friday på er!
