Tvärtemot

Förra veckan skrev jag ett inlägg om hur grymt det är att åka tåg när det funkar. Tågen gick enligt tidtabell och wifi strömmade snällt ut i luften. Det gick över. Nu på väg till Linköping, 45 minuter försenade och med ett obrukbart wifi, gnisslar jag tänder och försöker lite meditativt tänka att det som inte går att påverka är onödigt att stressa upp sig över. Det går lite ”si and so”.
I allra bästa fall hinner jag till avtalat möte, med andan i halsen. Nästa gång blir det med all sannolikhet bil istället. Synd, för jag gillar att åka tåg av flera anledningar, med bara om det funkar. Är väldigt mycket hellre en kvart tidig till ett möte, än precis på klockslaget. Lite tur i oturen att jag tagit till marginal i dag. Annars hade jag definitivt inte hunnit.
På sätt och vis bra att jag stannar över i Linköping till nya möten i morgon och inte åker fram och tillbaka som var ett alternativ. Då vet jag att jag är på plats och i tid i morgon.