du ska inte tro det blir förändring – ifall inte nå’n sätter fart

Under två dagar har en bunt skolledare och verksamhetsutvecklare tillsammans träffats i Sigtuna för att fundera över hur de bäst kan utveckla sin skola för att möta elevernas behov i en ständigt förändrad världsbild. Det låter stort – och det är ju det. Det ställs oerhört stora krav på skola just nu. Eller, är det just nu, verkligen? Har det inte alltid gjort det? Det är en omöjlighet att fastna i gamla metoder och gammalt innehåll när läroplaner och omvärld ändras. Kraven på ständig förändring och ständig utveckling är påtagligt närvarande och jag brukar säga att i en lärande organisation finns inte plats för de lärare och skolledare som inte ständigt vill lära nytt. Möjligen lite provocerande för en del, men det är min absoluta övertygelse. Lika mycket som att skolledare behöver vara förebilder i att pröva nytt med varierande resultat.

Sandra och jag har sett 11 nya skolledare bli bloggande skolledare idag. Några går ”live” direkt, medan andra skapat en testplattform så länge för att leka och experimentera med bakom lösenord ett tag. Några står som frustande fullblod i startboxarna och behövde bara att grindarna öppnades för att de skulle vara iväg på 1600 m dirttrack. Några behöver kliva ut och vädra vårluften först innan de tar första galoppstegen på banan.

Jag tror på rektorer och förskolechefer som transparenta frontfigurer som tar makten över sin kommunikation och budskap. Då är det möjligt att visa omvärlden alla de bra sakerna som sker i skolan där elever övar framtidskompetenser och upplever lärande i olika former. Jag är övertygad om att de allra flesta föräldrar uppskattar att se skolans inre arbete och vad deras barn gör. Ibland får man som lärare eller rektor känslan av att alla andra tycker sig veta hur skola ska vara. Alla har ju sin egen subjektiva upplevelse och generaliserar vilt. Som tur är har det hänt rätt mycket på 25-30 år och det är en utmaning för skolan att kommunicera läroplan, betygskriterier och lektionssyften till de som ligger 25-30 år bakom. Ett sätt är att blogga om det.

Det är tacksamt att det finns exempel på bloggar med olika syften, och även mina egna erfarenheter som ”Skärgårdsrektorn” att luta mig emot i diskussionen. Tack till bl.a. Else-Marie Hallberg och Ingela Netz för exempel att diskutera. Det finns naturligtvis många, många fler, och vi gör vårt bästa för att locka in deltagarna i Twittervärlden också. Nästa tillfälle den 1-2 oktober lär de inte slippa undan längre 😉

Vi har ägnat oss åt att i workshops brottas med dilemman, lösa ut knäckfrågor och finna ett sätt att fortsätta förändringsarbetet på hemmaplan. Jag tror att alla fått med sig en bunt metoder för att involvera sina medarbetare i hur de på respektive skolor ska lösa praktiska saker som leder till lärares lärande. Allt med elevernas behov i fokus. Vi jobbar tillsammans med Clas och Tord från INDEA som har gedigen erfarenhet av många förändringsprojekt i både offentlig sektor och privat näringsliv och det är en ynnest att få göra det. I tillägg till att min egen kompetensbank fylls på har vi oerhört roligt tillsammans och jag ser fram emot ett ännu tätare samarbete i höst när vi intensifierar FLIS – Förändringsledning i Skola och involverar fler deltagare.

De som har varit med under två dagar i Sigtuna har fått möjlighet till kollegial coachining i bl.a. triogrupper. Lika viktigt som jag tycker att kollegialt lärande är bland lärare, är kollegialt lärande bland skolledare. Själv tyckte jag att rektorsjobbet ofta var alldeles för ensamt ute på ön. Inte för att jag inte hade kompisar i rektorsgruppen, för det hade jag. Men för att det alldeles för sällan gavs tillfälle till ett reellt, strukturerat, långsiktigt och hållbart samarbete för att stärka lärandet och delandet av kompetens i gruppen. Det gäller ju att bygga sitt professionella kapital, såväl på skol- som på förvaltningsnivå och det görs bäst genom just strukturerat, långsiktigt och hållbart samarbete. Vill du läsa mer om det så rekommenderar jag Hargreaves & Fullan ”Professional Capital”.

I morgon kommer några av mina rektorskompisar från Norrtälje till Rufsiga Rundan för #bubbelobabbel. Det ser jag fram emot. Sex stycken var vi från början, nu är det bara två kvar på sina rektorsuppdrag i Norrtälje. Det handlar om att bygga professionellt kapital, inte bara i lärarkollegiet, utan i rektorsgruppen också. Man skulle kunna använda #varräddomrektor. Faktiskt. Det är också ett annat inlägg som säkert kommer innan #blogg100 är slut. Det här var nummer 76.