hjälpsamt

Sonen ringde på väg hem från skolan och undrade vad han skulle göra med en nyckel han hittat i Norrabacken.
Ta med den hem så får vi lämna in den till polisen efter helgen, sa jag.
Han kom hem med nyckeln och jag hade fullt sjå att baxa in egna ungar och ungarnas kompis med bagage i bilen för vidare färd mot Värmland med tåg.
Innan vi stack mot Centralen postade jag en notis i lokal Facebook-grupp att det fanns en nyckel för mycket hemma hos oss att hämta för den som kunde lämna en beskrivning.
Det dröjde inte lång tid innan jag fick ett DM med full beskrivning från en kvinna som bor alldeles i närheten. Hennes son hade fått sin första egna husnyckel och tappat den första dagen vid i pulkabacken…
Alla var glada och nyckeln har hittat hem. Mycket snabbare än om jag lämnat dem till polisen, gissar jag.
Tack fejjan för hjälpen – ibland är det löjligt enkelt att hjälpa till.

På tal om att hjälpa till måste jag ha tidernas bästa jobbarkompisar. Häromdagen hade jag galopperat från kontoret på väg in till stan för lunch och insåg att jag glömt telefonen på jobbet. Lyckligtvis kom jag på det innan tåget gick från Kista. Hade paddan i väskan och lyckades få tag i Robyn på mejl och göra ljud på luren med hjälp av ”find my iphone” så att hon hittade den.
Fredrika lämnade över den i något slags stafettliknande rejs och jag hann nästan i tid till lunchmöte.
Ska komma ihåg att tacka dem ordentligt på måndag 🙂