Category Archives: Allmänt
passande påskpresent
För några veckor sen postade jag ett inlägg på både Facebook och Instagram som fick mer uppmärksamhet än jag hade väntat mig. I en period när jobbet lugnat ner sig och jag skulle börja på nytt passade jag på att göra de tråkiga, jobbiga sakerna som varit för enkla att skjuta upp. Tandläkare, mammografi och screening för cellförändringar. Så här med facit i hand kanske det där med att byta jobb hade andra fördelar än jag trott. Det visade sig att jag hade elaka cellförändringar och att jag behövde ta bort de områden där eländet fanns.
Inlägget jag skrev och postade gjorde jag för att uppmuntra och uppmana alla kvinnor att gå på sina kontroller och inte glömma bort eller skjuta upp det. Många är det som på olika sätt berättat att de har bokat in sina tider efter att ha struntat i det länge – just för att jag berättade min historia.
Varför gör vi så? Prioriterar bort viktiga hälsogrejer, alltså.
Det kan ju rimligen inte finnas något som är viktigare än att ta hand om vår hälsa? Det finns inget uppdrag, jobb eller något annat som är viktigare än att leva.
Jag fick ett bra besked. Ingen cancer, men tät och noggrann uppföljning varje halvår för att hålla koll.
Vid de tillfällen jag har behövt besöka Danderyds sjukhus under några veckors tid har jag slagits av den professionalism, värme, humor och empati jag mött där. När det ska opereras är det inte alls en fördel att vara utrustad med pacemaker kan jag lova. Och särskilt inte om det blir lite akut som det blev en av gångerna. De löste allt väldigt elegant och utan att jag var det minsta bekymrad. Jag mötte undersköterskor, kirurger, gynekologer, narkosläkare, narkossjuksköterskor, ”vanliga” sjuksköterskor, städare, studenter under utbildning, administratörer och säkert någon yrkesgrupp jag har glömt. Jag har identifierat kineser, polskor, iranier, indier och några som jag är rätt säker på har svensk härkomst.
Vad skulle vi göra utan de som inte är födda i Sverige?
Det blir så extremt uppenbart att vi behöver de som väljer att flytta hit, eller till och med flyr hit, för kompetensförsörjning och arbetskraft. Och jag är så enormt tacksam för att de jag träffade valt att jobba där de gör, oavsett var de kommer ifrån.
Nu passar jag på att önska en Glad Påsk och med en uppmaning om ta hand om dej ordentligt! Själv ska jag hänga med folk jag tycker väldigt mycket om. Som hon på bilden till exempel ♡.
skog och sol
Det har vänt nu. Jorden har tippat över på rätt sida, lutar åt rätt håll och dagarna ska bli längre. Det är bara det att det inte riktigt märks ännu. Enda sättet att få lite sol på näsan är att gå ut innan 14.
Vi gjorde just det idag på juldagen, Micke och jag. Tog en tur i Trastsjöskogen på fina stigar och över stock och sten. Är glad att ha skogen bakom knuten och havet ett stenkast bort. Kanske kan det till och med bli en kort paddling innan jobbet drar igång på riktigt igen?
Fast i mörkret är det ändå mysigt att tända massor av stearinljus, krypa upp i soffan och se Love Actually för minst tionde gången. Och bäst av allt måste ändå vara att nya avsnitt av Fröken Friman börjar i kväll. Jag älskar Fröken Friman. Kanske särskilt i skenet av Telias vidriga skandal där chefer ska ha krävt sex av anställda för vidare karriär. Nu räkar det ju vara en rubrik i dagens AB och nödvändigtvis inte 100 procent sant och helt korrekt, men min mage vrider sig i avsky och jag hoppas att det inte är så illa som det verkar.
sweden speaking!
The Swedish number
För några dagar sedan kom ”the Swedish number” till genom Svenska Turistföreningen. Det är ett nummer som vem som helst ute i världen kan ringa till och få prata med ”a random Swede”. Förutsatt att svenskar registrerat sig som ambassadöret för numret och är villiga att svara när det ringer en okänd människa, förstås. Jag tror att det är många svenskar som har gjort det, för det tog ett tag innan min registrering gick igenom tidigare idag. För 250 år sedan stiftades en lag för att utplåna censur och främja yttrandefrihet i Sverige. Vi var tydligen först i världen med en sådan lag. Svenska turistföreningen uppmärksammar lagen genom den här aktiviteten och jag låter gärna uppmärksamhetens ljus glittra lite extra på dem för det.
Och boom – så ringde det en 16-årig flicka från Kina till mig som var nyfiken på Sverige. Vi pratade nog i en kvart och jag var ju minst lika nyfiken på Kina som hon var på Sverige. Hon hade snappat upp numret på kinesiska varianten av facebook och var alldeles fascinerad över att det faktiskt funkade. Vi pratade om Pewdiepie, midnattssol, Canada och plugg i en salig röra. Väldigt osammanhängande och väldigt roligt. Hon hade nog önskat att få prata med en yngre svensk och jag råkade ju ha ett par stycken hemma. Lämnade luren till Maya, 13 år, som helt överrumplad, men hur elegant som helst konverserade artigt på engelska med flickan. Visst vet jag att Maya läser massor av böcker på engelska, men jag hade faktiskt inte hört henne prata engelska med någon annan sedan vi var i Florida hos morfar för några år sedan. Jag blev både överraskad och imponerad av hur det lät och hur hon lyckades göra sig förstådd. Just att det var en kinesisk flicka var lite paradoxalt och roligt med tanke på yttrandefrihet och censurlag.
Prova att vara ”a random Swede” – jag rekommenderar det verkligen! Läs mer på www.theswedishnumber.com och skaffa appen där du kan registrera dig och bestämma om du är tillgänglig eller inte. I morgon ska jag köra bil en del och då ska jag svara igen när det ringer. Är dödligt nyfiken på vem det kan vara den här gången 🙂
tere!
Alexander Nevskij-katedralen på Domberget i Tallinn
Tere betyder ”hej” på estniska och det har jag fått använda några gånger under påskhelgen. Jag lyckades hålla överraskningen hemlig jättelänge, nästan ända fram till vi skulle åka. Micke fyllde år och jag bokade en tur till Tallinn för att vi skulle få uppleva släkthistoria och njuta av några dagars ledigt tillsammans.
Vi tog en taxi till Pöllu 77 i Nömme för att hälsa på det gamla huset där Mickes pappa, Tiit, levde sina första sex år. Huset såg inte alls så gammalt ut längre och när vi stod där och kikade kom en snickare ut genom dörren. Snickaren visade sig vara ägaren och välkomnade oss in för att se hur det såg ut nu för tiden. Vi var uppe på andra våningen i Tiits gamla rum och vi gick också ner för trappan till källaren som under andra världskriget tjänade som skyddsrum när bomberna föll över Tallinn. I september 1944 flydde familjen till Sverige över Östersjön, det har jag skrivit lite om i ett annat inlägg. När vi lämnade hamnen i Tallinn kunde vi se skogspartiet där båten med familjen Tamme ombord började sin färd mot Sverige och Sandhamn.
Många stannade kvar i Estland – en del för att de inte kunde fly och en del för att de inte ville. Jag hade med hjälp av Mickes syster Maria och Facebook lyckats leta rätt på Virge som är en… ja,brylling till Micke, kanske? Virge mötte upp på en restaurang med sin femåriga son Lennart, mamma Sigrid och särbo Een. Vi hade en kul kväll tillsammans på lite säregen engelska.
Vi har strosat i gamla stan i Tallin, hälsat den första vårsolen välkommen och haft fina påskdagar. Och jag är sjukt nöjd över att ha kunnat hålla planerna hemliga så länge 🙂
