Category Archives: fotboll
maxad lördag
Egentligen ligger ett inlägg med ett annat tema och gror, men det får vänta lite till. Har haft det stora nöjet att njuta av Calles fotbollsmatch i S:t Erikscupen mot Djursholm på förmiddagen och Mayas dansshow på eftermiddagen som en grand final på terminens showdans på Danshuset i Åkersberga.
Just fotbollsmatcherna är liiite mer frekventa än dansshowerna, men det gick bra att få med både och i dag. Extra roligt var att pappa med fru kunde vara med att titta. Det är roligt att se att träning ger resultat och jag tillhör de som tror att övning betyder mer än talang. Med det inte sagt att ungarna saknar talang, men jag ser ju hur deras passion och engagemang gör att de utvecklas och blir bättre och bättre. Om du är nyfiken på det där med fixed vs. growth mindset så är det spännande att läsa Carol Dweck, (The New Psychology of Success) eller kanske Daniel Coyle (The Talent Code) på temat.
Att få kila emellan med en springtur i vårgrönska och ett yogapass efter det innan middag satt helt rätt. Det är så vackert ute så att det gör ont i kroppen. Lite mer definierat lär det göra ont i kroppen i morgon när träningsvärken ger sig till känna. Försökte mig på den avancerade nivån på yogapasset idag, men det var faktiskt lite väl optimistiskt. Nej, jag kan inte stå i brygga med det ena benet i luften i 40 sekunder. Än. Kanske när jag övat i typ ett par hundra år till ;)? Skönt är det i alla fall och varje gång jag yogar så undrar jag varför jag inte gör det varje dag.
Avslutar dagen med grillad värmlandsälg, kantarellstuvning, mangosalsa och jordärtskockspuré. Den älgen hade inte dött i onödan.
ÅBK Blå – Djursholm P04
Danshusets dansshow -hela ensemblen tar emot applåder och hurrarop.
augmented identity
Kråkan har nu för tiden ett chip fasttejpat på benet när han tränar och spelar match.
Det mäter och loggar hur långt han springer och med vilken intensitet. Lite coolt att det går att göra och se, tycker vi båda.
Samla in data är rätt så enkelt, men vad gör vi med all data vi har?
Förhoppningsvis går det att använda för att göra träningen både kul och mer effektiv i och med att det går att jämföra tillfällen med varandra. Kanske kombinera med en träningsdagbok för att kunna analysera hur det känns i kroppen?
Själv har jag grävt fram min ”Fitbit” ur byrålådan sedan ett par veckor tillbaka. Den sitter på armen och räknar steg och sömnmängd och kvalitet på densamma. Det får mig att gå lite extra omvägar och ta trappor istället för rulltrappor. Jag konstaterar också, fast jag redan visste det, att jag sova är min specialdistans, även om det blir för få timmar per natt för ofta. Ibland använder jag runkeeper när jag springer och cyklar, men gillar inte riktigt att behöva ha med telefonen ut. För mig kan ”lifelogging” vara ett sätt att motivera mig genom att visualisera prestation.
Jag har ibland skojat och sagt att ”snart sitter det ett chip inopererat i pannan på varenda unge så vi kan hålla reda på dom”. Tekniken finns, och används redan, men jag tror inte barn är de huvudsakliga måltavlorna än. Däremot skulle jag på allvar kunna göra det om det gjorde att jag slapp hålla reda på nycklar, passerkort och bankkort.
Läs mer om rfid-chip som opereras in i handen här i Deepeds blogg.
På bilden håller Kråkan och tomtenissan tillsammans i den lilla fnutten som är chipet.
greatness isn’t born, it’s grown
Det är undertiteln på Daniel Coyle’s ”The Talent Code”. Han förklarar varför övning ger färdighet och hur det går att se på nervbanornas myelinlager vilka nervbanor som är snabbare och bättre än andra. Det finns ett klart samband mellan myelinets tjocklek och nervimpulsernas hastighet. Det bästa är att tjockleken på myelinet går att påverka eftersom de nervbanor man tränar genererar mer myelin.
Jag funderade över detta i samband med en fotbollsmatch i dag mellan ÅBK04 och Bollstanäs när det var extremt tydligt vilket lag som tränat mest teknik och följdaktligen hade tjockast myelinlager runt dribbelnerverna. Det blev 17-1 och Kråkan satte ett hat-trick någonstans i mitten. Jag tyckte faktiskt synd om motståndarlaget och tyckte nog att en halvlek hade räckt.
Grabbarna har tränat hela vintern – mycket teknik och en del taktik. De vet var de har varandra och har ett grymt passningsspel. De kan slå lagom hårda passningar och har kontroll på boll och kropp. De tycker att det är roligt att träna och myelinlagren växer så det knakar. Hoppas att de tycker att det är roligt länge till och att tränarna lyckas motivera dem minst lika bra i framtiden. Läs gärna ”The Talent Code” – den är en hjälp på vägen för att förstå fysiska inlärningsmekanismer. Motivationen att träna alla nerver och nervbanor ihärdigt får man läsa om i andra böcker.
Det här var det 52:a inlägget i #blogg100.
fotbollsfest
I går spelade ÅBK P-04 Gul cup på Råstasjöns IP. Friends arena låg ett stenkast bort och grabbarna kastade lystna blickar åt det hållet. Det gula laget var lite kort om folk och Calle och ett par kompisar från det blå laget ville gärna vara med. Det bar sig inte bättre än att de gick till slutspel i dag. Jag uppskattade att det inte var någon väntetid mellan matcherna för det blåste som sjutton och ull-långkalsongerna var givna precis som mössa och vantar.
Det gick tillräckligt bra för att bärga silverbucklan och pôjkera var glada.
Calles ”ordinarie” lag spelade derby-tränngsmatch mot IFK Österåker prick 40 minuter efter slutsignal i Solna. Jag frågade Kråkan på väg mot Österåker om han ville spela matchen och han svarade ”självklart – vad trodde du? Så här mycket fotboll skulle det vara varje helg”.
Han får verkligen aldrig nog.
Passionen, glädjen och ihärdigheten är fantastisk att se. Jag vill vara den sortens förälder som stöttar utan att pressa och uppmuntrar utan att kräva. Jag vill vara den sorten som hejar utan att lägga mig i tränarnas coachning och bidrar till att alla föräldrar som hänger runt fotbollsplanen tycker att de känner sig välkomna oavsett vilket lag som spelar mot vilket och vilka grabbar som spelar i vilket lag.
I år har de växt ifrån Lilla Europaligan som spelas 500 m hemifrån på 5-mannaplan och det är dags för S:t Erikscupen. Det ska bli spännande att se hur det blir. De har ju redan spelat träningsmatcher och en del cuper för 03:or på 7-mannaplan och ska väl inte vara helt vilsna.
Hoppas att Kråkan tycker att det är lika kul med fotboll länge till.
Det här var nummer 37 i utmaningen #blogg100 och det kom till och med nästan mitt på dagen och inte sent på kvällen 🙂
det blir ett resultat
Tror minsann att det var ute-premiär för mig i år på fotbollsmatch i dag. ÅBK P04 spelade träningsmatch mot Enebybergs IF på bortaplan. Kallt som tusan och vinterkläder på. Det var meningen att de skulle spelat mot AIK på Skytteholm i går, men snön ställde till det lite för mycket och den matchen blev inställd.
Matchen inleddes med ett självmål och en lite olycksalig piruett av A i ÅBK-målet. Han är riktigt vass och storspelar oftast. Det som gör mig riktigt glad är hur tränarna hanterar det som inte går som det ska. Det som hördes från tränarhåll var ”Det gör inget A, det är sån’t som händer. Bra att ni spelade bakåt – helt rätt”. En sjysst signal till både målvakt och resten av grabbarna. Våga prova. Det kan ju gå bra! Och går det inte bra så blir det alltid ett resultat att lära av. Jag gillar inte att använda ordet ”misstag”. Det blir ett resultat. Att lära av.
En annan sak jag uppskattar med grabbarnas tränare är att de sällan skriker och gastar under match mer än nödvändigt. När de ropar så är det med positiv ansats och de låter heller inte arga. De pratar med spelarna och coachar i pauser och efter match när de har full uppmärksamhet från dem. Killarna vet att när tränarna pratar, så är resten tysta och lyssnar. De uppmuntras också att ha åsikter om vad som fungerat och vad som kan bli bättre.
Jag är väl lite skol-skadad, men många saker som sker på träningarna och matcherna funderar jag över i skol- och ledarskapsperspektiv. Det där med att pröva t.ex.
Jag minns att det var en av mina lärare på Rådmansö som ville pröva att vara med i Future City, där man jobbar med ett hållbart samhälle med hjälp av Minecraft. Hon undrade om jag tyckte det var en bra idé och ville väl checka av läget eftersom det innebar en kostnad för att få vara med. Ja, för sjutton, sa jag – kör! Hon var glad och eleverna var glada. De nådde inte riktigt ända fram den gången, eftersom det tog lite för lång tid att fixa praktiska saker som visade sig vara begränsningar. Men hon prövade. Och det blev ett resultat att lära av.
Jag tror att lärare och rektorer behöver pröva mer utan att vara säkra på att det blir 100% bra. För det blir ju ett resultat att lära av.
Idag blev det 7-5 till EIF efter 3 x 20 min och en hel del saker att träna på till nästa gång det är match. På fredag åker grabbarna till Åland på träningsläger och Calle åker utan sina föräldrar. Det är tufft gjort av en nioåring, tycker jag och visar också hur mycket han gillar och litar på kompisar och tränare i laget. Det är nog mest jag som kommer tycka att det är lite jobbigt 🙂
Det här var mitt sextonde inlägg i #blogg100
Blixten Cup
Fotbollscup på morgonkvisten mellan 8-10 i Skarpäng. Föredömligt kvick. 5 matcher à 12 minuter och max en kvarts väntan. Någon har tänkt efter före :).
I lite halvrisig form var det precis så länge jag tålde. Grabbarna var pigga och spelade bra. 3 vinster, 1 oavgjord och en förlust resulterade i en tredjeplats. Roligast är ändå när tränaren frågar om dom vill ha mer och det kommer ett rungande ”ja!” till svar. Även om de i går hade en heldag på midvintercupen i Barkarby.
Dom får helt enkelt aldrig nog.
Fotbollsfest
Foto: Peter Westrin
I helgen spelade grabbarna i ÅBK Chelsea p-04 fotbollscup i Barkarby. Det var 150 lag med barn och ungdomar som spelade höstpokalen som arrangerades av Bele-Barkarby.
Tre matcher i går som grundspel och slutspel i dag. I värsta fall skulle det bara bli en match i dag, men killarna glänste och tog sig ända till final. Där fortsatte de att spela med ett passningsspel som skulle göra vilken tränare som helst gråtfärdig av lycka. Lägg till vassa avslut med väl serverade bollar och målskillnaden blev imponerande 34-2.
Det är kul att vara fotbollsförälder när spelarna visar prov på fair play och har roligt ihop. Det var första gången i år med ull-långkalsonger längs sidlinjen, men det lär ju inte bli den sista. Vi är många som bryr oss om laget och som åker runt tillsammans på träningsmatcher och cuper. Vi har ju också kul ihop – inte bara killarna :).
Här syns grabbarna när de kopplar ihop kroppen med knoppen innan första matchstart.
Tack till spelarna, tränarna och föräldrar, far- och morföräldrar, syskon och bonusmänniskor för en härlig söndag. Och till min ”gamla” kompis för frukosten mellan första och andra matchen :).
