Category Archives: skola
Likvärdigt är inte likadant.
Jag mötte en vän i förrgår som arbetar som lärare i en mellanstadieskola. Hon berättar för mig om att hon har en elev som går i femman som i våras inte ville komma till skolan. Eleven har ett neuropsykiatriskt funktionshinder och var mycket orolig för att komma tillbaka vid terminsstart. Läraren bjöd in henne till skolan före de övriga eleverna kom till skolan och de pratade tillsammans med föräldrarna om hur de skulle kunna göra hennes vardag lättare. Till exempel fick eleven välja plats i klassrummet och krok i kapprummet. Det har är ju två enkla saker som kan göra att en elev med särskilda behov just får en del behov tillfredsställda för att kunna lyckas bättre i skolan. Det finns en hel rad andra förstås, och flera finns beskrivna på Helena Wallbergs blogg här. Hon beskriver på ett utomordentligt bra sätt hur något som fungerar väl för de med särskilda behov så gott som alltid gör skolan till en bättre plats även för de som egentligen inte behöver åtgärderna. Jag tycker att alla lärare och skolledare borde läsa vad hon skriver.
Egentligen borde det inte vara något särskilt med den här historian, men det är precis vad det är och det är precis det som gör mig så arg, ledsen och besviken. Läraren får av sin chef en utskällning för att ha gjort specialarrangemang för eleven – något som inte accepteras på den här skolan. Här ska alla behandlas lika.
Hur kan det här ske? Det knyter sig i magen på mig. Jag är glad över att inte mina egna barn går där och ledsen över de andra barnen som faktiskt gör det. Nu vet jag att min vän är klok och att hon kommer att göra som hon vill ändå. Jag vet också att det troligtvis finns andra lärare som inte kommer att våga göra vad det tror är bäst för eleverna. Och värre – det finns, sorgligt nog, lärare och skolledare som fortfarande tror att likvärdigt är samma sak som likadant.
Är du kompis med chefen?
Ja, det är det säkert många som undrar över. Jag tänkte mest lyfta frågan i kontexten chef-medarbetare och sociala medier. Själv har jag ganska nyligen bytt jobb och således också chef, men det är inte alls första gången jag funderar över saken. Förut var jag skolledare och chef över ganska många. Nu är jag inte chef över någon alls.
Det är rätt intressant att reflektera över arbetsgrupp, individer i den och hur var och en förhåller sig till sociala medier. Med sociala medier menar jag i det här sammanhanget facebook, twitter och instagram.
Relationerna till kollegor är en sak, men relationen till chefen är av en annan sort tycker jag. Det handlar om hänsyn och respekt åt båda håll. Min ståndpunkt som chef har varit att jag inte har medarbetare som vänner på facebook. Inte av någon slags rädsla över vad de skulle kunna ta del av som gäller mig, utan precis tvärt om. Jag har valt att ha det så av hänsyn till dem och till deras privat- och familjeliv. Det finns tillfällen som passsar bättre att dela med sig av med vänner och inte sin rektor. I det ställningstagandet har det varit viktigt för mig att hantera/behandla alla medarbetare på samma sätt. Dessutom har jag varit noga med att kommunicera hur jag resonerar för att undvika missförstånd.
När det gäller twitter har jag tvärtom uppmuntrat twittrande från min personal och har gärna sett att vi ömsesidigt har följts åt. För mig är twitter mer av en professionell kanal och jag försöker twittra mestadels ur ett jobbperspektiv på ett personligt sätt, utan att bli för privat.
Många skolor jobbar tillsammans med elever i sociala forum och det är lika viktigt där för lärare och skolledare att fundera och reflektera över hur de går att använda på bästa sätt. Ett sätt är att jobba med slutna grupper på facebook eftersom man inte behöver vara kompisar om men inte vill.
Jag har full respekt och förståelse för att chefer och medarbetare väljer att agera olika i sociala medier. Det jag vill skicka med är att jag tror att det är viktigt att chefen eller de vuxna i skolan kommunicerar tydligt sin ståndpunkt i frågan till sina medarbetare eller elever.
Ha en fin helg på dig!
Guldkant på tillvaron
Hela veckan har varit fylld till bredden av både jobb, fotbollscuper och sångframträdanden som ungarna deltagit i.
Jag och mina grymma kollegor Sandra och Patrik har handlett och väglett pedagoger i hur Google Apps kan användas i undervisningen i flera olika skolor och kommuner. Turbotempo med skrattgaranti har kännetecknat veckan.
Hårt arbete behöver inte vara en motsats till varken glädje eller guldkant. Nej – jag tror tvärtom att det går finfint att kombinera och att det blir en win-win-effekt av det hela.
I Åtvidaberg bodde vi på fantastiska Villan där personalen hade fixat både veranda med sjöutsikt och bastu på rummet åt oss. Rekommenderas absolut om du är i trakten. Där är det heller inga problem att skaka fram en ishink om gästerna behöver en.
Jag har haft roligt både på dagtid och kvällstid under veckan som gått. Jag lär bäst när jag har roligt, och är helt övertygad om att det gäller de allra flesta andra också.
Glöm inte bort att fika och gå ut och ta en AW med kollegorna emellanåt. När jag jobbade med utländsk personal hade jag mantrat ”fika is important”. Jag tror vi vinner jäkligt mycket på att ha kul tillsammans och att det är väl investerad tid. Jante flyger lättare av axeln och vi skapar bättre förståelse för andras situationer och villkor.
Och ja – jag har delat med mig av guldkanterna via sociala medier. Jag gör det för att jag vill förmedla glädje och njutning i både jobb och så’nt som inte är jobb. Jag gillar att jobba och jag gillar att ha roligt när jag jobbar.
Det är väldigt mycket roligare att se njutning än gnäll i sociala medier. Susanne Nilsson (@infomastern) skriver om att få det twitterflöde man själv valt här och kan appliceras på samtliga sociala medier.
Hörni – strössla med glitter i tillvaron! Byt jobb om du inte har kollegor du kan skratta med. Packa kontoret i fikaluckan på kajaken då och då för kreativiteten flödar i takt med glittret i vattnet. Fika mera tillsammans med de du jobbar med och dela med dig av lattemönstren i koppen. Njut av livet närhelst det finns tillfälle. Och kör med #skrattgaranti när det handlar om lärande, vare sig det gäller för korta eller långa människor.
Låt hösten komma. Glöm inte bort att tända ljus också när mörkret smyger sig på ;).
Kommunikation ur föräldraperspektiv
Foto av Daniel Boyle
Jobbet är i full gång igen och snart skolorna också. Kalendern fylls på snabbt, snabbt.
Under den här veckan är båda mina barn outsourcade till varsit kollo – den ena på fotbollsläger och den andra på artistkollo och det är deras mormor som tar hand om logistiken på hemmaplan. I min vilja att underlätta för mamma spenderade jag i går kväll ganska lång tid vid köksbordet med papper och penna till hands för att skriva ner alla tider, platser och aktiviteter hon behöver hålla koll på under veckan. Mamma är bara fläckvis digital ännu. Jag letade febrilt i mejl, på hemsidor och i facebookgrupper för att få ihop en planering som innehöll benskydd, vattenflaskor, lappar om discon och vem som får bada i vilkens sällskap. Därtill spelar P04 två olika cuper i helgen som kommer på två olika platser med olika tider för gruppspel och eventuella finaler. Låter det rörigt? Jajamän – det är precis det som är mitt problem.
Sedan ett år tillbaka får vi åtminstone mejl från skolan från barnens respektive klassföreståndare med information om vilka utflykter och friluftsdagar som planeras och när det ska vara matsäck. I våras var det minst en/barn och vecka. Min stora skräck är att någon av dem ska komma till plugget utan matsäck för att jag har missat. Jag förstår verkligen poängen med att skolan ska tillhandahålla matsäck vid utflykter, faktiskt inte bara av kostnadsskäl. Jag gjorde inte annat än fixade köttbullar och makaroner för att stuva ner i mattermos i ryggsäckar i maj och juni månad. Jag har som skolledare alltid sett till att eleverna får matsäck från skolan om de inte absolut vill ha med sig hemifrån. Barnens pappa och jag bor i olika hus. Gudskelov ligger husen mycket nära varandra och vi har koll på varandras extranycklar så att vi ska kunna hämta grejer barnen (eller vi) glömt. Dessutom är jag oändligt tacksam över att vi båda väldigt gärna vill underlätta för ungarna att bo på två ställen, och ingen av oss ställer till elände för att någon av oss klantar sig i bland. Vi hjälps åt helt enkelt. Jag kan inte låta bli att tänka på de barn som har föräldrar som mest jävlas med varandra och ser möjligheter att lägga krokben för varandra, medan de som blir drabbade är barnen istället. Jag har sett det på nära håll som rektor.
Det finns några saker som skulle hjälpa när det gäller kommunikation mellan föreningar, skola och hem. Här är några:
1. Inga lappar i ryggsäckarna. Inga lappar ALLS. Det funkar inte.
2. Samarbetsvilliga föräldrar.
3. Samla informationen på en gemensam yta istället för att skicka mejl.
Några har en LMS som Fronter, Schoolsoft, Google sites eller liknande. Posta konsekvent saker där. Låt bli att mejla också. Som förälder ska man vara säker på att all information finns där. En klassblogg kan också vara en gemensam yta. Enkelt att sätta upp med t.ex. Blogger, WordPress eller Moobis. Då får man dessutom som förälder insikt i vad som händer i skolan. Jag skulle tycka det vore fantastiskt roligt och ett möjlighetiserande underlag för samtal om skolan hemma vid köksbordet. Jag är ju så nyfiken som förälder!
Spana gärna in Charliebloggen (Karin Brånebäck) eller Jamals kompisar (Christina Löfving) för att se två briljanta exempel på hur det går att göra.
Några väljer att lägga information för elever och föräldrar på facebook. Det gjorde mina lärare på Rådmansö för åk 7-9, vilket fungerade finfint. (Här halkar det minsann in ett litet rektorsperspektiv också ;)) Eleverna var där och det blev till och med ett ställe där elever och lärare hjälpte varandra glatt och huller om buller att hålla reda på labrapporter, tider för utflyktere, bussförseningar och inlämingar. De gjorde grupperna slutna och släppte in elever, föräldrar och lärare i grupperna. Jag som rektor fick också en inblick i vad som hände och kunde gilla och kommentera olika aktiviteter som skedde. Det var ett sätt att vara närvarande när tiden inte räckte till för att vara på plats som jag hade velat vara. Det är ju förstås viktigt att komma ihåg vilken information som får ligga var, som ska skyddas med bättre lösenord och som kan läggas i stort sett offentligt. Om du undrar – fråga din rektor!
Jag är glad över att grabbens fotbollslag har en facebooksida där information till föräldrar läggs ut och det blinkar till i min telefon när det är något jag behöver komma ihåg. Sidan är inte till för nioåringarna, inte än, jag lovar ;).
3. Om du ändå måste skicka mejl – samla då ALL information i ett mejl och skicka inte fem stycken om samma utflykt eller fotbollscup.
Andra sätt att synliggöra elevernas vardag kan ju vara att Twittra eller Instagramma ögonblick. Kanske ett lärarkonto/klasskonto/fotbollslagskonto kan funka för dig?
Om du undrar vad som är ok att publicera i bildväg kan du kika in hos datainspektionen. Publicering av bilder är i princip alltid tillåtna i sociala medier så länge inte bilderna är kränkande och personerna som avbildas inte har skyddad identitet förstås. Hänsynsfullt är ju också att fråga de elever som fastnar på bild.
Gör skolan synlig och ge föräldrarna en chans att hänga med i svängarna. Vi vill ju så väl.
Att ses på riktigt
I går var jag och min kollega på Pedagogisk pub på Queen’s Head i Stockholm. Mat och öl smakade gott, biblioteket vi höll till i passade oss som handen i handsken och människorna som möttes var himla trevliga. De pedagogiska pubtillfällena började i våras som en hyllning till Trevor Dolan som nyligen gått bort. De har spridit sig ut i landet och förekommer med varierande frekvens. I Stockholm finns det möjlighet att delta den första onsdagen i varje månad. Eventen annonseras på facebook och på twitter och alla som vill komma är välkomna.
I går var det Magnus Blixt som var värd och det tackar jag (och säkert resten av de som var där) för. Jag tror nog att nästan alla som var där i går hänger på facebook, twitter (#pedagogiskpub) och/eller instagram både av privat och professionell anledning och gärna möts virtuellt. Det gör jag också, och tycker att det är grymt skoj att träffa kända och okända människor som tycker om skolan och gärna diskuterar den i en framåtsyftande kontext.
Jag hade jätteroligt och efterdyningarna märktes i twitterform på på tunnelbanan hemåt i sen kväll. Att kunna kombinera möten i sociala medier med möten IRL är helt oslagbart. Jag är fundersam över varför inte fler tar chansen och hoppas att jag kan uppmuntra flera att träffa skolmänniskor utanför sina egna skolor. Det ger så mycket tillbaka i form av kontakter, kunskaper och erfarenheter som delas. Det finns ju så många nya idéer att prova! Som rektor hade jag absolut tyckt att det kvalificerar sig som fortbildning :).
Nästa tillfälle är alltså onsdagen den 4 september. Hoppas att vi ses då!
In my Feedly
Det finns så många intressanta människor och tankar att följa. För mig har problemet varit att jag inte haft någon systematik i det hela. Lite tafatt har jag organiserat mina twitter-kontakter i listor, vilket är ett steg i rätt riktning. Facebooks listfunktion har jag inte tagit tag i ännu.
Men Heureka! Jag har blivit kompis med Feedly. Ett sätt att organisera bloggar jag vill följa som gör att det blir enkelt att sortera och hålla mig uppdaterad. Det betyder nödvändigtvis inte att jag läser alla inlägg som poppar upp – men jag kan göra ett urval och har dem väl samlade i kategorier som jag skapat själv och som passar mig. Särskilt bra tycker jag att feedly fungerar att läsa på plattan, även om organiserandet ändå är enklare på datorn.
Än så länge ser mina kategorier ut så här, men det går nog snart över. Över tid hittar jag nytt jag blir nyfiken på och andra kategorier som blir aktuella.
Passar också på att tipsa om bitly.com
Ett ställe att lägga dina länkar du hittar på twitter som du vill läsa senare. Du vet när du tycker att du inte hinner just nu. Och där de ligger kvar sökbara när du vill komma åt dem en annan gång. Också möjligt att organisera och kategorisera precis som du vill att det ska vara.
Investera en halvtimme i de båda tjänsterna, så har du gjort dig själv en tjänst :).
On Demand
Det här med att ha tillgång till vad man vill när man vill är ju verkligen grejen.
Jag har inget behov av att äga musik utan är helt nöjd och glad över Spotify där jag kan välja fritt ur ett gigantiskt musikbibliotek. Att det dessutom går att dela med sig av spellistor och få tips av andra på skön musik gör bara tjänsten ännu bättre.
Tv ser jag rätt sällan på, och tv-tablå:n har aldrig styrt över mitt liv. På hemmaplan har vi fastnat i House of Cards (som produceras och visas av Netflix) och gillar verkligen att jag kan se så många avsnitt jag vill precis när jag vill. Nu tycker jag att det är dags att släppa säsong två, för det är något särskilt med Frank Underwood att absorberas av under regniga dagar eller mörka kvällar under en filt i soffan.
Och sommar! 
Sommar i P1 är helt fantastiskt. Att få lyssna på en flora av spännande människor med sina historier är helt magiskt. Inte heller sommarpratare kan få mig att anpassa mig efter programmens sändningstid och jag tackar allra ödmjukast för poddversionen. På väg upp till Värmland hann vi med några stycken; Jean-Pierre Lacroix, Lasse Lagerbäck och Niklas Zennström. Alla var värda att lyssna på.
Andra poddar som jag gärna lyssnar på är vetenskapsradion och skolsnack. Lättillgängligt och när jag vill.
I skolan är UR:s material en guldgruva att använda precis när det passar. För att inte tala om böcker i e-format som gör det enkelt att låna böcker från biblioteket när som helst och oavsett var låntagaren finns. För glesbygdsskolor är det en fin möjlighet att få tag i relevant fack- och skönlitteratur. Jag älskar att kunna låna från biblioteket, köpa ibland och läsa tidningen på min platta. Den enda gången pappersboken fyller en funktion är ute i skärgården när elektronerna lyser med sin frånvaro. Min 11-åring lånar själv sina böcker, läser med god aptit och skulle aldrig drömma om att glömma plattan när hon är ibland hos mig och ibland hos sin pappa. Det kan hända att det beror på behovet av att hålla sig uppdaterad på olika sociala medier, men jag är glad över att den fyller flera funktioner :).
Om jag är bortskämd med att få underhållning, kultur och läromedel ”on demand”, så gissar jag att barn och ungdomar är och blir det i ännu större utsträckning. Utmaningen är att se till att det finns maskiner och ett trådlöst nät med tillräcklig bandbredd :).
Skola på subjektiv grund
Foto: Melker Dahlstrand
Nästan alla har en mening och en åsikt om skolan. Dessutom är det många som är självutnämnda experter på skola, eftersom de själva har gått i skolan. Det är ju för det mesta en alldeles subjektiv uppfattning och präglas förstås av egna erfarenheter och minnen. Johannes Åman skrev för ett par dagar sedan en ledare om det i DN. Den kan du läsa här om du vill.
Alla politiker som fattar beslut om skolan har även de sina egna erfarenheter med sig som de sedan skapar sitt skolfacit utifrån. Jag kan inte låta bli att fundera på vilka som blir politiker. Det är nog väldigt sällan som de inte har lyckats väl i den skola som de gick igenom. Själva idén med politiker som makthavare och beslutsfattare i en demokrati är att de ska avspegla sitt samhälle och representera ett tvärsnitt av människorna i landet.
Här kommer haken:
Jag tror inte att det är så när det gäller skolan.
Jag tror att de politiker som har mandat att fatta beslut om skolan INTE är ett tvärsnitt av eleverna som går där. I skolan finns bl.a. elever med trassliga sociala förhållanden, nya svenskar, dyslektiker och barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder. Dessutom är det inte alla som av olika anledningar är supermotiverade och passar in i den skolan som vi har nu. Till saken hör också att olika skolor och olika kommuner har olika förutsättningar och det är långt till en likvärdig skola för alla.
De som gått i en eller kanske ett par grundskolor under sin skoltid har alltså en mycket klen referensbas. Så klen att jag tror att det blir svårt att fatta kloka beslut på grundval av den erfarenheten.
Vid ett tillfälle i Norrtälje träffade vi skolledare de lokala politikerna från barn- och utbildningsnämnden och bjöd i samband med det in dem till våra respektive skolor för att se hur verksamheten fungerar. Till min skola kom en (1) förtroendevald som bor, och har bott, i närområdet i hela sitt liv. Han spenderade en förmiddag i min skola och jag gav honom en stående inbjudan att komma tillbaka när som helst, men det hände inte mer under min tid där.
Vi fick också besök av riksdagspolitiker som var intresserade av hur vi jobbat med ikt-implementering i kommunen, det ska också sägas.
Problemet är rätt uppenbart. Politiker har inte i tillräcklig kännedom om verkliga förhållanden i skolan. Och hur ska vi kunna se till att politiker har den verklighetsförankring som de behöver för att kunna fatta beslut, inte bara på smal, subjektiv grund? Dels behöver beslutsfattare vara väl insatta i den forskning som finns, men jag tror att det är minst lika viktigt att de har en kontinuerlig kontakt med den verkliga skolan, på riktigt. Olika skolor, inte bara den man själv gått i och dessutom olika typer av skolor. De skolor som finns i stan och de som finns utanför stan (det kan vara på landet, i skärgården eller i fjällen). Kanske borde det finnas ett ”fadderförhållande” mellan politiker och skolor/skolledare? Ett kontinuerligt samarbete där också elever ingår. Jag tycker alltför ofta elevfokus saknas i skoldebatten. Hur ofta blir elever tillfrågade av politiker/makthavare om vad som berör och motiverar dem? Hur de lär bäst och på vilket sätt undervisningen blir effektiv?
Tänk om det är för att makthavare förstår att de kommer att få så många olika svar och att det inte då räcker med en skola som vi har idag, som ska passa alla.
Tänk om det är så?
Nytt jobb
Jag har bytt jobb.
Bytt från att vara Skärgårdsrektor till att vara processledare på Atea Skola. Tills dess att jag funderat klart på vad jag ska göra med bloggen Skärgårdsrektorn kommer den att få vila. Kanske återuppstår den eller kanske behöver jag hitta ett nytt namn som passar bättre för mina funderingar.
Nu kommer jag att ägna mig åt att se till att ny teknik används så klokt som det någonsin går bland pedagoger och skolledare i skolor och förskolor.
Vi ses!
Det bästa av två världar
I fredags hade vi på Rådmansö Skola besök av en journalist från tidningen Skärgården. En perfekt dag att visa upp den varierande verksamhet vi har.
På morgonen tog lärare och elever från lågstadiet skidorna under armen och traskade ner till hästhagen för att skida årets Vasalopp. Någon kilometer i en slinga som spårades dagen innan av lärarna. Den var alldeles tillräckligt lång för vissa och gjord dubbelspårig så att de som var lite snabbare skulle kunna åka ytterligare ett eller ett par varv.
Här ser du Helena och Victoria som fixar uppvärmning för eleverna med stor glädje 🙂
Och här är härliga Erik som är heltaggad inför start.
Jag tycker det är härligt att få hjälpa de minsta att få på skidorna när de trilskas och känner mig mycket viktig när jag delar ut medaljerna vid målgång. Flera av dem frågade om det var riktigt guld och jag svarade att det kanske inte var guld men en fin metall är det i alla fall ;).
Självklart tog jag tillfället i akt och visade vad som händer i den digitala miljön också. Erin och eleverna förklarade för journalisten varför datorerna gjorde nytta i skolan. Vi pratade om web quests, facebookgrupper och källkritik. Vi konstaterade att elever som varit sjuka har kunnat vara med på genomgångar via Skype och att den formativa bedömningsprocessen både underlättas och uppskattas av både elever och lärare. Vi pratade också om dilemmat att eleverna frestas att chatta och spela och hur lärarna hanterar det. Jag blev stolt och glad att höra att det redan efter några få månader finns ett mervärde i den nya, moderna tekniken. Jag ser också att det som är hantverk fortfarande är just hantverk. Här ser du en bild från en NO-labb som Julia la upp i klassens facebookgrupp. Labben görs ”på riktigt” och data samlas i en excelfil för att bli ett diagram. Snyggt, prydligt och ändamålsenligt.
Det är kontrasterna som gör Rådmansö skola och fritidshem till den fantastiska plats det är. Kombinationen av skärgårdsmiljö tillsammans med ett nyfiket och kompetent nyttjande av IKT i undervisningen är precis vad alla ungar borde få uppleva och dra nytta av.
