Category Archives: gott & blandat
bilden av en professor i fysik
Rättigheter till bilden har Atea Sverige. Den finns på https://flic.kr/p/HqBue4
Bilden av en professor i fysik – eller mina förutfattade meningar kanske, fick sig en rejäl omskakning förra veckan under årets BootCamp i Tylösand.
Jag hade den stora förmånen att få lyssna till Maria Strømme, professor i nanoteknik och verksam vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet. Hon pratade om vad nanotekniken kan användas till i riktiga livet liksom. Jag blev fascinerad av framförallt kombinationen av bioteknik och nanoteknik där det går att använda t.ex. guldnanoskal för att hitta och förgöra cancerceller med hjälp av laserljus.
Maria gjorde ett sommarprogram och där förklarar hon både det och mycket annat. Du hittar det här och det är absolut värt sin timme.
Mina förutfattade meningar skäms jag lite över. Upp på scenen kliver en liten, ung (46 år) kvinna med skyhöga klackar på guldglittriga skor. Nu vet jag att professorer ser ut så också.
Innehållet i hennes föreläsning var häftigt och hoppfyllt. Framförandet var grymt. Hon bjöd på sig själv på ett härligt kaxigt sätt och jag tror att vi kommer att få se henne ta emot Nobelpris inom några år. Om det är nån som kan så är det hon.
Heja Maria – jag önskar att du kan inspirera fler unga (kvinnor) att forska. Det behövs.
Själv bidrog jag med att visa och låta Sveriges it-chefer pröva på programmering som det kan göras i skola och förskola. Här med min kompis Dash.
Rättigheter till bilden har Atea Sverige. Den finns på https://flic.kr/p/HoAaVW
har du gått eller går du rektorsprogrammet?
Jag och mina kompisar har snickrat på innehållet till en nätverksträff för skolledare som går eller har gått rektorsprogrammet.
Med erfarenheter från temaarbetet under sista året på rektorsprogrammet konstaterar jag och mina gruppkompisar att vi har lyckats jobba ihop på ett grymt sätt. Det har vi gjort för att vi har varit beredda på att pröva nya arbetssätt och att jobba tillsammans i diverse fluffiga moln. I google drive, på facebook, med appar som gjort att vi kunnat ladda upp ljudinspelningar av intervjuer till youtube. Klippen har vi lyssnat på igen när vi varit tveksamma vad som egentligen sades för att kunna citera och använda innehållet i vår text. Vi har jobbat tillsammans i samma dokument samtidigt. Ibland när vi har mötts i en hangout, och ibland sent på söndagar med kniven på strupen och en deadline att hålla. Grupparbetet har blivit så långt ifrån ”du gör det här avsnittet så gör jag det här och sen sätter vi ihop det” som man kan komma. De områden vi tittat på har engagerat och vi har lärt massor. Vi har också förstått att alla våra kompisar inte har haft det lika lätt med samarbetet.
Innehållet i den ihopsnickrade nätverksträffen blir en mix av konkreta tips hur men kan arbeta smart under sista årets ledarskapsdel och ett erfarenhetsutbyte mellan deltagarna. Vi välkomnar andra tips på samarbete om du vill dela med dig. Vår tid på rektorsprogrammet håller på att rinna ut och vi måste hitta smarta och bra sätt att hålla kontakten på även efter internaten är över. Du kanske har bra idéer för hur du och dina kompisar gör?
Eftermiddagen den 23 april på kontoret i Kista får du träffa mig, Sara Carlsson (Mörbyskolan) och Pernilla Hemmingsson (Viktor Rydbergs Samskola). I tillägg till oss tre – ett helt gäng skolledare som också vill träffas och nätverka. Anmälningslänken kan du klicka dig fram till här.
Varmt välkommen!
Det här blev dessutom det tjugotredje inlägget i #blogg100.
olika perspektiv
Jag hade under morgonen samtal som handlade om perspektiv. Det började med att snön föll rätt ymnigt i Kiruna där jag traskade mot stadshuset med mössan nerdragen så långt ner som möjligt. När jag kom fram konstaterade jag att våren visst tagit en paus. Jamen, det här är ju vår, menade Kiruna-bon jag pratade med. Och jo – det är det ju. I Kiruna. Men inte för en nollåtta.
När vi sedan pratade om förutsättningar för elever och hur de är beroende av var men bor och hur det går att använda teknik för att kunna åstadkomma upplevelser som kommer så nära som möjligt den ”riktiga” så blev det återigen en fråga om perspektiv. I Kiruna finns ju andra förutsättningar för museibesök än för barn och ungdomar i Stockholmsområdet. Min unge som är 11 var i veckan på besök i Livrustkammaren och tyckte lite nonchalant att det var tråkigt. Jag blir lite upprörd och tycker att hon är lite otacksam och hade hoppats att hon skulle sett besöket som en rolig och lärorik aktivitet. Som om hon automatiskt ska förstå att hon är lyckligt lottad som får möjlighet att uppleva det Stockholm har att bjuda på och att det är lättillgängligt som tusan.
Det blir lite som när jag växte upp och fick höra att jag skulle tänka på barnen i Afrika när jag inte gillade maten och ville äta upp…
Under en paus pratade vi om livsvillkor i Marocko, Indien och Rumänien i jämförelse med hur vi har det i Sverige. Det är sannerligen olika perspektiv och tillförde något till besöket i Kiruna som inte hade särskilt mycket alls att göra med skola, ikt, kartläggning av innovativa undervisningsmetoder. Ändå tacksamt och tänkvärt.
Det här var nummer 13 av inläggen i #blogg100
Tvärtemot
Förra veckan skrev jag ett inlägg om hur grymt det är att åka tåg när det funkar. Tågen gick enligt tidtabell och wifi strömmade snällt ut i luften. Det gick över. Nu på väg till Linköping, 45 minuter försenade och med ett obrukbart wifi, gnisslar jag tänder och försöker lite meditativt tänka att det som inte går att påverka är onödigt att stressa upp sig över. Det går lite ”si and so”.
I allra bästa fall hinner jag till avtalat möte, med andan i halsen. Nästa gång blir det med all sannolikhet bil istället. Synd, för jag gillar att åka tåg av flera anledningar, med bara om det funkar. Är väldigt mycket hellre en kvart tidig till ett möte, än precis på klockslaget. Lite tur i oturen att jag tagit till marginal i dag. Annars hade jag definitivt inte hunnit.
På sätt och vis bra att jag stannar över i Linköping till nya möten i morgon och inte åker fram och tillbaka som var ett alternativ. Då vet jag att jag är på plats och i tid i morgon.
Hare med hagel i..?
Har just avlutat ett face time-samtal med Maya och Calle som är i Värmland hos morfar tillsammans med kusin Axel. Mysigt att kunna ses och säga god natt. Skönt att kunna outsourca barnen på sportlov, när jag inga så’na har längre. De har det toppenbra på gården mitt i skogen. I morse skrämde morfar upp dem tidigt för att gå på harjakt :). Tur att hunden inte lyckades fösa fram haren tillräckligt nära för jag är inte övertygad om att de skulle klara en rödfläckig vit kanin full med hagel…
Blogga 100 dagar i sträck?
Är i valet och kvalet om jag ska hoppa på #blogg100 som startar på lördag.
Är det rimligt att tro att jag ska kunna skriva något varje dag som är intressant för andra? Eller är det där med att blogga varje dag ett sätt att hitta ett flow i skrivandet? Varje inlägg kanske inte måste vara av massivt intresse för andra? Mitt skrivande är rätt yvigt och innehåller både skola och en hel del utegrejer. Ofta är det ett sätt att formulera tankar och att sätta dem på pränt är ett bra sätt för mig att göra dem strukturerade. Jag är lösningsinriktad och vill helst ha svar, men lyckas inte alltid. Att blogga 100 dagar i sträck skulle kunna vara ett sätt att ibland låta frågan hänga i luften ett tag och tro att svaren och lösningarna kommer att dyka upp senare.
Med stor sannolikhet kommer en hel del inlägg illustrera utegrejer, för nu börjar vintern ge vika för våren och möjligheterna att vara ute i skog och på vattnet ökar exponentiellt :). Gym är verkligen inte min specialgren. Långt ifrån. Gärna cykel i skog och paddling i skärgård. Yoga gillar jag också, men det var ett tag sedan. Mia på Activemove startar igång yogan på Solbrännan (Österskär) den 14 juni. Det har hänt att vi paddlat dit, yogat, njutit av en smoothie på trappen ner mot vattnet och paddlat hem igen. Världsklass!
Målgång i #blogg100 är den 8 juni – lagom till beachyogan börjar. Borde vara ett bra sätt att fira en målgång på.
Jag bestämmer mig på lördag.
Micro-hojande
Äntligen!
En microtur på cykeln, tillräckligt för att bli lerig, blev det idag. Efter tre veckors hostande och snörvlande bestämde jag att det fick vara nog. Blev lite sugen på att paddla när solen tittade fram i morse, men det fick bli hoj istället. Antagligen bra val, eftersom det blåste som katten ute och is låg kvar på Sätterfjärden. Trälhavet är dock paddelbart. Motvind är ju heller inte riktigt min grej :). Längtar ut till klipporna med äggmackor, kaffe och vårsol. Snart är vi där.
Ute är alltid bättre än inne.
Tillbaka till brottsplatsen
Passade på att åka kvällen innan till Västra Värmland inför ett möte i morgon i mina hemtrakter. Det var här jag började min lärarbana, på ett vik som matte och NO-lärare. 20 år gammal var jag och hade inga särskilda planer på att bli lärare på riktigt. Det gick över för jag tyckte det var så rasande roligt att jobba med elever, matte och naturvetenskap, och kom på bättre tankar.
Jag älskar att kliva ur bilen mitt i natten när det är alldeles kallt och klart. Inte en lyktstolpe i närheten och bara stjärnorna som gnistrar på himlen.
Det är nå’t särskilt att öppna dörren till mitt gamla rum och nostalgin bara sköljer över mig.
Bilder på hundar, hästar och katter sitter kvar på väggarna och påminner om Stoyan, Busan, Skorpan, Palle, Spiken, Ballerina och alla de andra djuren som fanns här när jag växte upp. Ingen av dem vann varken Prix d’Amerique eller något annat som innebär ära och berömmelse. Det närmsta jag kom var väl en triumf i terränghoppnings-DM för D-ponny och en femteplats i ponnygalopp-SM 1985 :).
Ett bättre samarbete med hjälp av teknik
Jisses, vad jag gillar att kunna jobba tillsammans med andra med hjälp av ett trådlöst nät och plattformar som passar för stunden.
De senaste timmarna har Sandra och jag filat på morgondagens utbildning med elever, föräldrar och personal på en skola i Nacka.
Vi har vänt och vridit på powerpoints, prezis och funderat på vilka youtubeklipp och responssystem som ska användas. Just idag var det Lync vi använde där vi pratade och delade skrivbord med varandra, men det kunde lika gärna ha varit en Google Hangout som vi använt vid andra tillfällen.
Det största problemet var vem som skulle ha kontrollen, vilket inte är särskilt förvånande. Vi tycker nog båda två att det är säkrast om vi behåller den själv ;).
Det ska bli kul att göra föreläsningar/workshops tillsammans med olika grupper i morgon. Det kommer att skrattas och glittra med en eftertänksam ton och vi ska vända ut och in ordenligt på barns liv på webben.
Från ax till limpa
I våras svarade vi på en upphandling som kom från Upplands Bro och gällde klienter för elever på gymnasiet och utbildning för pedagogisk personal. De gillade vårt svar och vi har fått förtroendet att leverera datorer (PC från HP) och skräddarsy ett utbildningsupplägg för pedagoger.
Under fyra dagar ska vi få rå om ett gäng lärare, och till min stora glädje även ett par bibliotekarier, för att starta upp det kollegiala samarbete med fokus på IKT i undervisningen. Planen är att de ska öva coachning, samtalsmetodik, få en inblick i, och öva på att använda digitala och webb-baserade resurser tillsammans med oss.
Utbildningen sker i två block och mellan de två blocken kommer pedagogerna att starta upp ett samarbete med en kollega ”på hemmaplan” för att planera, genomföra och utvärdera upplägg på undervisning där IKT används som en hävstång för ett bättre lärande.
Visst låter det kul :)?
Vi processledare har ju #skrattgaranti på våra utbildningar, så det vågar jag faktiskt lova att det blir.
Innan datorerna lämnas ut anpassas de efter skolans behov och levereras med ett innehåll av operativsystem och program som är överenskommet.
Just på Upplands Bro-gymnasiet hade jag möjlighet att vara med vid utdelning av elevdatorer och höll tillsammans med kollegor i information till eleverna. Saker som rör t.ex. handhavande, försäkringar och vilken typ av avtal som gäller. Utan att överdriva är det ju inte den delen som eleverna ser mest fram emot. Däremot när de tar emot datorn, och ögonen glittrar för att de är glada över att få ta hand om sin nya kompis – det är häftigt! Kul är det också när de stoppar mig i korridoren efteråt för att fråga fler frågor för att de är nyfikna på funktioner och vill veta mer om de saker jag nämnt lite översiktligt.
På ut från skolan såg jag många lyckliga ansikten och är glad för att få följa UBG på nära håll en tid. I december träffar vi lärarna och det ska bli riktigt skoj att jobba tillsammans med dem för att datorn ska bli det kraftfulla verktyg den kan vara för att förbereda ungdomarna för vidare plugg eller arbetsliv. En stor dos 21st Century Learning Design kommer det garanterat att bli :).
Dags att flyga till London för föreläsning på Svenska skolan där i morgon förmiddag. Det blir ett helt eget inlägg!
