fotbollsfest

I går spelade ÅBK P-04 Gul cup på Råstasjöns IP. Friends arena låg ett stenkast bort och grabbarna kastade lystna blickar åt det hållet. Det gula laget var lite kort om folk och Calle och ett par kompisar från det blå laget ville gärna vara med. Det bar sig inte bättre än att de gick till slutspel i dag. Jag uppskattade att det inte var någon väntetid mellan matcherna för det blåste som sjutton och ull-långkalsongerna var givna precis som mössa och vantar.
Det gick tillräckligt bra för att bärga silverbucklan och pôjkera var glada.
Calles ”ordinarie” lag spelade derby-tränngsmatch mot IFK Österåker prick 40 minuter efter slutsignal i Solna. Jag frågade Kråkan på väg mot Österåker om han ville spela matchen och han svarade ”självklart – vad trodde du? Så här mycket fotboll skulle det vara varje helg”.

Han får verkligen aldrig nog.

Passionen, glädjen och ihärdigheten är fantastisk att se. Jag vill vara den sortens förälder som stöttar utan att pressa och uppmuntrar utan att kräva. Jag vill vara den sorten som hejar utan att lägga mig i tränarnas coachning och bidrar till att alla föräldrar som hänger runt fotbollsplanen tycker att de känner sig välkomna oavsett vilket lag som spelar mot vilket och vilka grabbar som spelar i vilket lag.

I år har de växt ifrån Lilla Europaligan som spelas 500 m hemifrån på 5-mannaplan och det är dags för S:t Erikscupen. Det ska bli spännande att se hur det blir. De har ju redan spelat träningsmatcher och en del cuper för 03:or på 7-mannaplan och ska väl inte vara helt vilsna.

Hoppas att Kråkan tycker att det är lika kul med fotboll länge till.

Det här var nummer 37 i utmaningen #blogg100 och det kom till och med nästan mitt på dagen och inte sent på kvällen 🙂