Tag: fritids
holy crap
När jag vaknade i morse upptäckte jag att det fanns ett STAVFEL i min bloggtext från i går. Jag avskyr stavfel. Det här var ett löjligt skrivfel och en bokstav som saknades i all hast. Usch.
Jag tycker i tillägg särskilt illa om särskrivningar. En text förlorar i värde för mig när det finns språkliga defekter i den. Lite halv-slang och olika stil på språk och texter tycker jag om och hakar inte upp mig på ofullständiga meningar.
Det är ganska ofta som det kommer texter från barnens skola som ser tokiga ut, både i mejl och på papper. Senast hade sonen med sig ett informationsblad från fritids om en aktivitet senare i vår där det bl.a. står att ”Kommer man hela vägen till semifinal blir matcherna att bli något längre.” Det liksom förtar ett professionellt intryck som jag skulle önska att både skola och fritids skulle ge. Jag vet mycket väl att det är ett slarvfel, precis som mitt i min bloggtext, men nog sjutton skulle man kunna begära att det som skickas ut till ungefär 800 föräldrar kan läsas igenom av åtminstone två par ögon innan det printas och stoppas ner i ryggsäckarna hos barnen? Dessutom kan jag tycka att det inte skulle printas över huvud taget, utan mejlas eller läggas i ett forum på webben som föräldrar kommer åt.
I höstas kom en informationslapp om ”Nobel pris tagare” och en uppsatstävling i samband med nobelprisfestligheterna. Lite väl iögonfallande tyckte jag då som nu.
Själv är jag rätt lyckligt lottad som har kollegor på jobbet som är lika sjukt upptagna av att undvika stavfel och särskrivningar som jag. Den imaginära rödpennan svävar ständigt över våra huvuden i det höga taket vi har, både på kontoret och virtuellt. ”Högt i tak” är för övrigt tvåa på listan över arbetslivsfloskler. Vill du läsa hela listan så finns den här. Jag har dessutom en man här hemma som har en journalistbakgrund och gärna bistår i språkdjungeln.
Köksbordet är riggat här på Rufsiga Rundan för idag passar det bäst att tänka i fred. I eftermiddag ska jag och en bunt bloggare fira halvtid av #blogg100. Det ser jag fram emot. Det är inte riktigt nummer 50, utan exakt det 47:e som publiceras vid köksfönstret en rätt så tidig morgon med solen utanför.
Det bästa av två världar
I fredags hade vi på Rådmansö Skola besök av en journalist från tidningen Skärgården. En perfekt dag att visa upp den varierande verksamhet vi har.
På morgonen tog lärare och elever från lågstadiet skidorna under armen och traskade ner till hästhagen för att skida årets Vasalopp. Någon kilometer i en slinga som spårades dagen innan av lärarna. Den var alldeles tillräckligt lång för vissa och gjord dubbelspårig så att de som var lite snabbare skulle kunna åka ytterligare ett eller ett par varv.
Här ser du Helena och Victoria som fixar uppvärmning för eleverna med stor glädje 🙂
Och här är härliga Erik som är heltaggad inför start.
Jag tycker det är härligt att få hjälpa de minsta att få på skidorna när de trilskas och känner mig mycket viktig när jag delar ut medaljerna vid målgång. Flera av dem frågade om det var riktigt guld och jag svarade att det kanske inte var guld men en fin metall är det i alla fall ;).
Självklart tog jag tillfället i akt och visade vad som händer i den digitala miljön också. Erin och eleverna förklarade för journalisten varför datorerna gjorde nytta i skolan. Vi pratade om web quests, facebookgrupper och källkritik. Vi konstaterade att elever som varit sjuka har kunnat vara med på genomgångar via Skype och att den formativa bedömningsprocessen både underlättas och uppskattas av både elever och lärare. Vi pratade också om dilemmat att eleverna frestas att chatta och spela och hur lärarna hanterar det. Jag blev stolt och glad att höra att det redan efter några få månader finns ett mervärde i den nya, moderna tekniken. Jag ser också att det som är hantverk fortfarande är just hantverk. Här ser du en bild från en NO-labb som Julia la upp i klassens facebookgrupp. Labben görs ”på riktigt” och data samlas i en excelfil för att bli ett diagram. Snyggt, prydligt och ändamålsenligt.
Det är kontrasterna som gör Rådmansö skola och fritidshem till den fantastiska plats det är. Kombinationen av skärgårdsmiljö tillsammans med ett nyfiket och kompetent nyttjande av IKT i undervisningen är precis vad alla ungar borde få uppleva och dra nytta av.
Kompetensutveckling?
Tidigare idag deltog jag tillsammans med skolledarkollegor och fritidspersonal i Norrtälje på en tre timmar lång föreläsning av fritidspedagogen Hadar Nordin.
Tillsammans är kanske ett missvisande ordval. Vi satt många människor som är verksamma i skolan i samma rum och hörde samma sak.
Men hur mycket lärande åstadkom vi egentligen?
Föreläsning som form har vi nog i stora delar konstaterat att det inte fungerar särskilt effektivt för våra elever. Jag tror inte att det fungerar särskilt effektivt för vuxna heller. Åtminstone gör det inte det för mig.
Jag tror ju att vi lär i samspel och i dialog med andra. Jag tycker det är oerhört viktigt att ta del av goda exempel och smarta strategier. Jag tror inte att vi blir särskilt mycket bättre på att organisera ett lärande på fritids genom att lyssna på tre timmar av vad som inte fungerar.
Kanske blir jag provocerad också för att jag tycker att vi på Rådmansö har ett fritidshem som jag gärna skulle ha mina egna barn på. Ett av säkert många exempel på bra lärandemiljöer för yngre elever som kan vara inspirerande för andra att ta del av. Om du är nyfiken kan du kika in på fritids blogg här.
Hur skulle det var att ”flippa” lärandet även hos personal i skolan? Det är värt att prova. Då skulle alla vi som satt i aulan tidigare idag kunna ägna oss åt att fundera tillsammans över hur vi ska kunna främja och stödja elevernas lärande hos oss där fritids och skola behöver samverka och samarbeta.
Tänk hur mycket lärande vi skulle kunna åstadkomma då.
