Tag: mtb
Roslagshelg
För ett par veckor sedan åkte Micke och jag norrut, längs kusten genom Roslagen med kajaker och cyklar fastknutna på bilen.
Vi satte i båtarna och vispade runt i Vettershagatrakten. Skuttade upp på en klippa för att käka äggmackor och dricka kaffe så fort solen visade sig. Njöt av solstrålarna och paddlade tillbaka till bilen i stilla höstväder.
Vi styrde kosan mot Grisslehamn och tog in på Hotell Havsbaden. Inga väckarklockor i sikte och god frukost med havsutsikt. Letade oss ut till Singö och hittade grusvägar och stigar med hala hällar att cykla på. Flera havsörnar höll oss sällskap längs med vattnet som glittrade.
På vägen hem körde vi förbi Edblad i Gåsvik och åt en fantastisk lunch. Lite bling följde med hem, det var ju oundvikligt 🙂 .
En helg att stoppa i må-bra-luckan. Ute är bättre än inne. Och jag är bortskämd med världens bästa lekkamrat.
komfortzon
Tog ett kliv utanför igår. Helt frivilligt åkte jag lift uppför en slalombacke i Järvsö och satte av nerför på Blixten iförd skyddsutrustning som i bästa NHL-klass. Såg tuffare ut än jag kände mig när jag fått på mig grejerna…
Det går bra att hyra cykel också, tillsammans med hjälm och skyddsgrejer att sätta utanpå kroppen. Vi hade med hojarna hemifrån – tänkte att Blixten behövde ut och lufta sig. Cykeln åker med i liften och den sätter man fast på sidan. Rätt enkelt när man kommit på tricket. I skogen har jag åkt förut och nerför har det gått då och då. Men inte så här.
I 54 km/h som fortast. Det är fort.
Fart kittlar – och särskilt när det går sådär fort så att det inte är helt säkert på att det kommer att gå bra. Det är väl det där med att kliva utanför komfortzonen. Jag försökte tänka lite Pippi-ish ”Det här har jag aldrig gjort förut så det kommer säkert att gå jättebra”. Och det gjorde det. Förutom när jag kraschade i en hårnålskurva där det gick lite väl fort och det var lite väl smalt. Bara lite stukat självförtroende men ingen trasig kropp. Totalt uppgick skadorna när dagen var slut till lite skrapsår på Micke och en punktering som han lagade i MacGyver-stil vid sidan av stigen.
Det är en kick att lära nytt och kunna mer. För mig funkar det bäst när det är svårt, på gränsen till vad jag klarar av, men med vetskap om att det finns någon slags skyddsnät om det går väldigt fel. Jag vet att Micke sopar upp resterna om det behövs, det har han gjort tidigare. 
Sen är det ju skönt att kunna skylla på honom när träningsvärken sätter in på ställen som jag inte ens visste att jag hade 😛
Det blev en härlig alternativ midsommar och vi sjönk ner i en jacuzzi på Orbadens hotell med utsikt över Ljusnan på eftermiddagen.
lekfullt
Ett par mil på cykel, både i skog och på asfalt. Satte cyklarna på bilen och körde upp till Domarudden för att göra en mil i skogen. Tog en solpaus på en solvarm stenhäll och ett depåstopp med bränslepåfyllning tillbaka på Domarudden. Konstaterade att vi var tillräckligt pigga för att cykla hem också. Då hade vi inte räknat med den elaka motvinden som gjorde allt för att ta död på oss. Stumma ben skönt trötta sjönk vi ner i en stol på Rufsiga Rundans baksida, med en kaffe i handen. Jag drog en filt över kroppen och tror att jag nickade till en stund. Ute ÄR verkligen bättre än inne.
Djupt nersjunken i soffan lekte jag lite med iMovie, man kan väl kalla det för premiär… Maya hjälpte till och det gick halvbra. Jag vill göra själv och hon vill göra åt mig. Det blev en liten cykelsnutt – otippat va’?
Här kommer premiären
Hoppas du blev sugen på en tur på hjul i skogen.
Det här var det 36:e inlägget i #blogg100
två flugor på smällen
Låg utslagen under en filt i trädgården efter en jäkla skit-tur på cykel för en stund sedan. Skit-tur av minst ett par olika anledningar. Hade missbedömt mängden snö som låg kvar i skogen och kom knappt framåt på skogsstigarna och var prickigare än Pippis Lilla Gubben (fast av lera) när jag nådde civilisationen. Jag brukar ju säga att jag helst inte cyklar på asfalt, men i dag var det himmelskt att få trampa på slät mark, trots den lååånga branta motvindsbacken på slutet.
I stolen under filten med en kopp kaffe passade jag på att lyssna på en podcast inspelad av @deeped och hans dotter @Amanda_Strandh. De pratade om sociala medier i den vardag som 13-åringar befinner sig i. Det var fan-sidor, ask.fm, snapchat, hauls, videofyme, selfies och ännu mer. Mycket känner jag igen genom samtal med min egen unge och annat var mer av nyhet för mig. Jag är tacksam över att Maya tycker om att dela med sig av vad som händer och hoppas att vi kan behålla det sättet att prata på fortsättningsvis. Jag vill att hon ska tycka att jag är nyfiken på ett omsorgsfullt sätt och inte tycka att det är jobbigt. Det är en balansgång – jag vet. Hur som helst var den knappa timmen med hörlurar i solen värdefull. Om du vill lyssna så finns den här. Jag tror inte att du kommer att tycka att det är bortkastad tid om du har barn i yngre tonår eller umgås med dem i skolan.
Det här var det 22:a inlägget i #blogg100
practise what you preach
Japp, så är det. Pröva är grejen. Jag har kategoriskt hävdat att jag inte tycker att det är roligt att springa, simma eller cykla lopp. Egentligen har jag inte en aning om det stämmer, för jag har aldrig försökt. Jag har tävlat på häst många gånger när jag var yngre, men det är det enda.
Jag brukar missionera om att det är bara att pröva och att det minsann blir ett resultat. Då är det dags, då.
Nu har jag anmält mig till mitt livs första cykellopp. När och var det går av stapeln är en hemlis än så länge. Det är tillräckligt nära i tid för att jag ska behöva anstränga mig lite extra och kunna göra det med någon slags anständighet.
Det kan ju lika gärna gå bra.
Tar lite draghjälp av Pippi (och Micke förstås som får sopa upp spillrorna efteråt).
Önska mig gärna lycka till. Det lär komma väl till pass 🙂
Det här var mitt 17:e inlägg i #blogg100 och antagligen det knäppaste hittills.
I geggiga spår
Många är de beundransvärda skidåkare som skidat mellan Mora och Sälen i dag. Det gjorde inte jag. Blixten åkte ur garaget för en sväng i skogen även idag. Igår vurpade jag i en håla och behövde röra på blåmärket på vänster lår. Det var en så’n där ”boing-vurpa” där fjädringen gick i botten och jag for som en projektil över cykelstyret och cykeln kom efter med en duns. Det enda som blev stukat var självförtroendet, men jag jobbar hårt på att putta upp det ett snäpp över nivån innan vurpan. Tog mig över och genom ställen i dag som jag inte brukar fixa. Vid ett tillfälle klev jag av och tänkte efter före i en passage som jag trixade mig igenom och det kändes härligt. Snyggt vete katten om det var, men det spelar mindre roll ;). Det var blött, lerigt och regnigt. Precis så’na dagar som man normalt bara träffar på hundägare och folk med barnvagn. Och knäppisar på cykel, kanske.
När vattenslangen åkte fram såg vi att snödropparna tittar fram i rabatten. Våren är på väg och det är ingenting annat än underbart.
Det här var det andra inlägget i #blogg100
Sol och Siffror
Ojojoj. Idag sken solen och Blixten åkte fram för en skogstur. Geggigt och lerigt var det och ganska långsamt gick det. Vi passerade ett hygge som doftade av fällda granar längs grusvägen. Passade på att andas in extra djupt och stoppa in i må-bra-luckan. Vi kunde inte låta bli att göra ett stopp i en glänta, slå oss ner på en sten och vända näsorna mot solen en stund. Insåg att det hade varit listigt att ta med termos, kåsa och äggmackor, men det får bli nästa gång. Njuter av att ha skogen runt knuten och havet ett stenkast bort. I tillägg får jag nog vara tacksam över att jag är gift med en man som tycker att jag är snyggare med ler-prickar i ansikte än utan och med ullunderställ på kroppen. Bilden med stjärnan är gjord i appen Visual Poetry som jag gillade att leka med.
En stund på eftermiddagen ägnade jag åt matte i form av procent tillsammans med en blivande student som behövde en liten puff på vägen mot ett E i slutbetyg i juni. Vi räknade höjningar och sänkningar, delar av hela och förändringsfaktorer. Jag tycker att det är löjligt roligt, både att bli tillfrågad, och att få prata matte ett par timmar. Jag hittade några riktigt bra genomgångar på youtube som min ”elev” kan använda sig av i veckan. Ett tack till Mikael Bondestam, Linnea Pedagog och Petter Berglin som finns med i den korta lista jag skapade just för henne och för det här tillfället. Det finns massor av resurser att hitta om man tar sig tid att leta och vet vad man vill ha. Det är imponerande hur generösa lärare är och vad de delar med sig av.
Sharing is caring.
