Tag: njutning
Roslagshelg
För ett par veckor sedan åkte Micke och jag norrut, längs kusten genom Roslagen med kajaker och cyklar fastknutna på bilen.
Vi satte i båtarna och vispade runt i Vettershagatrakten. Skuttade upp på en klippa för att käka äggmackor och dricka kaffe så fort solen visade sig. Njöt av solstrålarna och paddlade tillbaka till bilen i stilla höstväder.
Vi styrde kosan mot Grisslehamn och tog in på Hotell Havsbaden. Inga väckarklockor i sikte och god frukost med havsutsikt. Letade oss ut till Singö och hittade grusvägar och stigar med hala hällar att cykla på. Flera havsörnar höll oss sällskap längs med vattnet som glittrade.
På vägen hem körde vi förbi Edblad i Gåsvik och åt en fantastisk lunch. Lite bling följde med hem, det var ju oundvikligt 🙂 .
En helg att stoppa i må-bra-luckan. Ute är bättre än inne. Och jag är bortskämd med världens bästa lekkamrat.
Kontraster
Förra året den tredje advent kan jag se via appen ”timehop” att jag var ute på en gnistrande vinterpromenad. Riktigt så var det inte idag. Gnistrade gjorde det definitivt inte ute, däremot duggregnade det väldigt o-mysigt. Som väl var så väntade regnet med att falla tills halva cykelturen var gjord, annars hade jag kanske stannat inomhus.
45 minuter på cykel i lera gör dagen bättre, trots regn. Vi ägnade oss också åt att slå in paket som ska vidare till barn som inte får några annars. Det finns en privatperson i Åkersberga som hjälper familjer som har det tufft och barn som inte ens har några familjer att få hitta något paket i strumpan, eller i bästa fall under granen på julafton. Hon berättade när vi lämnade våra paket att det i flera fall är fosterhemsplacerade barn det gäller och också ensamkommande flyktingbarn.
Jag hoppas att vi lyckades träffa rätt med innehållet i paketen. Vi kraftsamlade på en flicka i storlek 134 och en pojke som gillade fotboll i 8-årsåldern. 
Det var lätt att prata med egna barnen om överflöd och raka motsatsen. Igår klädde vi gran och åt en mini-julmiddag med åtminstone tre barn hemma. Kurade upp mig i soffan på eftermiddagen med en kopp kaffe och en lussekatt och läste DN i paddan. Det första som syns är ett flyktingläger i de libanesiska bergen där syrianska flyktingar fryser och saknar mat. Vi har det ofattbart bra på alla sätt och vis. Vi pratade här hemma om hur vi ska kunna bidra på något sätt och kom överens om att vi ska ta kontakt med soc här på orten och höra efter. Kanske någon behöver en stödfamilj eller en god man?
Svärfar kom till Sverige i september 1944 från Estland och skrev såhär när jag delat en länk till Expressen där Fredrik Virtanen skrivit om varför demonstrationen för flyktingar i går var viktig. Jag delade länken med kommentaren att det skulle ha kunnat vara Tiit det handlade om.
”Tack Agda och Micke! Så är det – men borde inte vara! Mina tankar går till mina föräldrar. De gav mig/oss förutsättningar att fortsätta leva ett fritt liv. De lämnade allt för att fly sitt älskade hemland Estland och över till Sverige som då, i september 1944, varmt tog emot oss! Ingen människa, oavsett hudfärg, flyr frivilligt sitt fosterland och lämnar allt man äger och har! Det är en katastrof orsakad av omvärldens våld, som borde vara värd all förståelse, medkänsla och villighet att hjälpa och stötta! Något som vi upplevde och jag minns med värme. Tyvärr är det inte så på alla håll idag … Därför är demonstrationen viktig!”
Ja, det är kontrasternas dag idag. Jag väljer att tänka att ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Luft, ledigt och sol i Roslagen
I fredags kväll lastade vi kajakerna på biltaket i kompakt mörker och spöregn för att köra upp till Marholmen några mil norrut efter kusten. En varm och trivsam stuga väntade på oss och vi såg fotbollsmatchen mellan Portugal och Sverige i stearinljus-sken under en varm filt.
Efter en härlig frukost i huvudbyggnaden anslöt Per och Lena och vi lastade av båtarna vid stranden, fick ordning på grejerna och torrdräkterna på kroppen innan vi gled ut på vattnet.
Solen fullkomligt öste ner och det blåste sisådär 6 m/s. Vi vispade runt i området i vänstervarv och njöt hejdlöst av sol och vattenglitter. Lunchpaus med varm morotssoppa gav bränsle till sista biten hem med vinden i näsan.
Det fanns tid för bastu innan middag som innehöll bubbel, rökt ren, röding, pepparrot, lavendelkaka, citrusfluff och päron. Nöjd och mätt träffade vi kudden och vaknade efter många timmars sömn. Frukost, packa båtar och färd hemåt. Det händer aldrig, men just idag hade jag rätt i en vägkorsning :). Vi hann med en halvmil i ganska maklig lunk uppe vid Domarudden innan det blev mörkt. Det känns gôtt att ha kramat ut allt solljus som helgen bjöd på.
Så här såg sträckan ut som vi paddlade – ett fint område som kommer att få besök flera gånger. SPA-avdelningen fick inte besök den här gången, men det blir det säkert ändring på någon gång.
En helg att stoppa i må-bra-luckan. Tack Per och Lena för sällskap – jag hoppas att vi får tillfälle att göra om det! Mest tacksam är jag nog över att Micke alltid tycker om att vara ute tillsammans. Och att just nu alla korta och långa människor sitter huller om buller i soffan och ser på Solsidan. Life is good och jag är klar för en ny vecka.
Guldkant på tillvaron
Hela veckan har varit fylld till bredden av både jobb, fotbollscuper och sångframträdanden som ungarna deltagit i.
Jag och mina grymma kollegor Sandra och Patrik har handlett och väglett pedagoger i hur Google Apps kan användas i undervisningen i flera olika skolor och kommuner. Turbotempo med skrattgaranti har kännetecknat veckan.
Hårt arbete behöver inte vara en motsats till varken glädje eller guldkant. Nej – jag tror tvärtom att det går finfint att kombinera och att det blir en win-win-effekt av det hela.
I Åtvidaberg bodde vi på fantastiska Villan där personalen hade fixat både veranda med sjöutsikt och bastu på rummet åt oss. Rekommenderas absolut om du är i trakten. Där är det heller inga problem att skaka fram en ishink om gästerna behöver en.
Jag har haft roligt både på dagtid och kvällstid under veckan som gått. Jag lär bäst när jag har roligt, och är helt övertygad om att det gäller de allra flesta andra också.
Glöm inte bort att fika och gå ut och ta en AW med kollegorna emellanåt. När jag jobbade med utländsk personal hade jag mantrat ”fika is important”. Jag tror vi vinner jäkligt mycket på att ha kul tillsammans och att det är väl investerad tid. Jante flyger lättare av axeln och vi skapar bättre förståelse för andras situationer och villkor.
Och ja – jag har delat med mig av guldkanterna via sociala medier. Jag gör det för att jag vill förmedla glädje och njutning i både jobb och så’nt som inte är jobb. Jag gillar att jobba och jag gillar att ha roligt när jag jobbar.
Det är väldigt mycket roligare att se njutning än gnäll i sociala medier. Susanne Nilsson (@infomastern) skriver om att få det twitterflöde man själv valt här och kan appliceras på samtliga sociala medier.
Hörni – strössla med glitter i tillvaron! Byt jobb om du inte har kollegor du kan skratta med. Packa kontoret i fikaluckan på kajaken då och då för kreativiteten flödar i takt med glittret i vattnet. Fika mera tillsammans med de du jobbar med och dela med dig av lattemönstren i koppen. Njut av livet närhelst det finns tillfälle. Och kör med #skrattgaranti när det handlar om lärande, vare sig det gäller för korta eller långa människor.
Låt hösten komma. Glöm inte bort att tända ljus också när mörkret smyger sig på ;).
Vardagslyx
I går kväll packade vi tältet i kajaken och satte i båtarna ungefär 2 km hemifrån vid Lerviks brygga. Packning och lastning gick rekordsnabbt. Kanske till och med lite för snabbt… För att komma till den lilla ö-rackaren vi hade som planerad destination behövde vi korsa Furusundsleden där de stora monsterfärjorna går som ett pärlband mellan Åland/Finland och Stockholm.
Vi var inte helt eniga om fart på färjorna, hastighet på oss eller sträcka mellan kajak och bojar.
Nåja, riktigt så nära var det ju inte och vi kom helskinnade över. Vi landade in på en annan ö än den vi tänkt oss från början och satte upp tältet. Parkerade på en klippa i västerläge och konstaterade att vi glömt både tallrikar och bestick.
Vinglasen var med och jag tänkte på vad pappa brukar säga som rest mycket – ”80% av jordens befolkning äter med fingrarna, då kan jag också göra det .” Och så fick det bli. Både bubbel och espresso går finfint att dricka ur vinglas. Nu är det empiriskt bevisat, och på bild finns det också.
Sommarkvällen var ljum och solnedgången vidunderligt vacker.
Passar på att be Maria Sveland om ursäkt för att jag somnade i sovsäcken mitt i hennes sommarprat, innan jag hunnit in i tältet. Tältet fick stå oanvänt lite längre upp i skogen. På morgonkvisten hade dimman svept in över ön.
Jag vaknade, vände mig om och sov ett tag till. Då sken solen och kaffet var klart sedan länge.
Ett par dopp och några sidor i en bra bok blev en fin dag. Vi paddlade en liten omväg hem, lekte lite upp och ner innan vi lastade båtarna på biltaket och åkte hem till Rundan.
Vardagslyx är egentligen en underdrift.
Shotgun
På tok för lite paddling har det blivit i höst och vinter. Det är märkligt hur illa jag prioriterar ibland, men idag blev det ändå en frisk tur ut på Trälhavet i det allra bästa sällskapet.
Vackert så det nästan gjorde ont i kroppen.
Jag har lite pay-back att göra för alla klokheter @mickhellgren har delat med sig av och har lovat honom att lära honom hur man rollar som om man hade geväret under armen. Här har du Mick – snart är det din tur! Kollegialt lärande tycker vi om båda två och jag passar på att flippa lite innan skarpt läge ;).
[embedplusvideo height=”298″ width=”480″ standard=”http://www.youtube.com/v/x7hcC54ybRI?fs=1″ vars=”ytid=x7hcC54ybRI&width=480&height=298&start=&stop=&rs=w&hd=0&autoplay=0&react=1&chapters=¬es=” id=”ep9579″ /]
Behövde sikta litegrand för att undvika isflaken, men kunde inte låta bli att leka lite. Kanske inte den snyggaste jag gjort, men garanterat den snabbaste :).
