Tag: politik
Hearing på Utbildningsdepartementet
I måndags deltog jag som en av ungefär 20 skol- och/eller IT-människor i en panel på en hearing där utbildningsdepartementets arbetsgrupp för lärares administrativa arbete stod som värd. Det här inlägget hade jag tänkt skulle ut på bloggen i tisdags. Senast. När jag skrev och läste igenom det insåg jag att det var riktigt stökigt skrivet. Så här några dagar senare när jag tar upp tråden igen inser jag att det kanske är just för att hela dilemmat är rörigt..?
Syftet var att flera aktörer skulle få ge sin syn på läget vad gäller it-stöd med koppling till lärares administrativa uppgifter. I inbjudan stod att deltagarna förväntades förbereda ett fyra minuters anförande som skulle innehålla
1. Presentation av person/organisation
2. Viktiga områden
3. Förslag på åtgärder
En av deltagarna sa att hon var där för att hon pratade snabbt, och det kan ju behövas när det finns en tidsgräns på fyra minuter.
Till att börja med är begreppet lärares ”administrativa” uppgifter intressant. Gäller det rapportering av frånvaro, att lägga in betyg i system, meddela föräldrar om friluftsdagar, rapport till CSN, rapportera sin egen frånvaro till arbetsgivare, eller rent av att skriva in IUP:er i någon slags plattform? Själv hade jag i mitt rektorsjobb 14 olika administrativa plattformar att logga in i. Arbetstider, elevregister, lärplattform, budget & prognos, skolval osv… Det var inte särskilt lättadministrerat vill jag lova och antal ställen att logga in på är en källa till irritation hos vem som helst som jobbar i skolan.
Vad är undervisning, vad är administration och vad är dokumentation som stödjer undervisning? Svaret är inte alltid självklart, för ganska ofta hänger ju dokumentation ihop med undervisning, men framförallt lärande. Frågan om vad som räknas som administration fick inget svar och vi som satt där har nog fortfarande olika definitioner av begreppet.
Ett stort bekymmer tycker jag är när det är nästan bara vid utvecklingssamtal och betygssättning som skriftlig återkoppling ges till eleverna (och föräldrarna) ofta i en lärplattform som inte används så ofta. Det fattar ju vilken dåre som helst att det blir en arbetstopp som heter duga vid ett par tillfällen per termin och att lärplattformen (som man inte är kompis med) får skulden för att det tar så lång tid.
Vi som deltog lade olika mycket tid på att berätta om våra respektive affärsmodeller och jag kanske förvånade någon genom att mer prata lärande än system. Framförallt framhöll jag vikten av ett gott ledarskap. För att lärare ska lära sig att använda it-stöden effektiv behövs fortbildning och kontinuerligt stöd. Det gäller också att komma ihåg att hjälpa de lärare (och rektorer) som kommer in senare än i en införandefas. De behöver också en knuff i rätt riktning för att inte snubbla på färdighetströskeln. Om en skola bestämmer sig för en plattform behöver det också finnas en systemförvaltare som bevakar och planerar utbildningsinsatser , avtalslängder och hjälper till vid upphandlingar.
Och nätverket. Glöm inte det trådlösa nätverket som faktiskt måste fungera. Annars funkar ju faktiskt ingenting av varken administration eller undervisning.
Upphandlingar är en separat punkt. När ett administrativt stödsystem ska upphandlas MÅSTE användare, IT-avdelning och upphandlingsavdelning kommunicera. Det är trist när verksamheten ska rätta sig efter plattformen när det egentligen är självklart att verksamhetens behov ska styra vilken it-lösning som ska handlas. Min kollega Sandra har skrivit om det här.
Rektorerna, som är ansvariga för att PUL följs och får smisk på fingrarna av datainspektionen om man fuskar, behöver känna till vilka uppgifter som får ligga var. Det är ju möjligt att använda en plattform med säker inloggning för personuppgifter medan lärare och elever kan samarbeta kring lärandeaktiviteter på annat håll. Om man vill alltså. Det går också att lägga allt i en lärplattform eller molnlösning om man tänker efter före och tecknar de avtal som krävs med leverantören av tjänsten.
Som en sammanfattning så menar jag att det finns sätt att göra att it blir just ett stöd och inte ett hinder. Så här:
- Ordna driftsäker infrastruktur och bra maskiner att jobba med
- Se till att den utbildning som behövs faktiskt sker – både vid införande av nya sätt att arbeta, men också kontinuerligt
- Ha som rektor/förskolechef höga förväntningar på att dina pedagoger använder det system som gäller. För att inte kasta pengarna i sjön är en metafor som funkar.
- Vid beslut om olika systems vara eller icke-vara – kommunicera med berörda parter och skapa dialog mellan användare, inköpare och upphandlare. Det är bara då som rätt utrustning och framförallt rätt utbildning kommer att bli verklighet.
Jag tyckte det var ett bra initiativ av gruppen som utreder lärares administration att bjuda in andra för att ta del av våra synpunkter. Lite synd bara att den lilla detaljen att definiera ”administrativa uppgifter” inte redan var gjord och kommunicerad innan hearingen. Då kanske det inte hade blivit så stökigt att få till den här texten ;).
Tänk om jag hade vetat…
Jag har ägnat en stor del av helgen åt att läsa in kurslitteratur för den sista delen av ekonomistyrning på rektorsprogrammet. Den här delen består av statskunskap och framför allt hur det kommunala styret är uppbyggt och fungerar. Texterna är knastertorra och rätt så svårsmälta. Men innehållet är riktigt bra och gör att kartbilden har blivit så mycket klarare för mig.
Jag har en bakgrund som skolledare i både fristående och kommunal skola. Senast var jag rektor för en kommunal skola.
Tänk om jag hade vetat mer om hur politik och förvaltning samverkar, eller för all del motverkar varandras intressen. Jag vet inte om det direkt hade påverkat beslut jag fattade, men det hade definitivt minskat antalet myror i huvudet vid flera tillfällen.
Min reflexion efter att ha påbörjat det sista året av rektorsutbildningen är att jag lärt mig mängder av saker som jag väldigt gärna velat vetat och kunnat för längesedan. Även om jag tycker formen för rektorsprogrammet är på tok för konservativ så måste jag säga att innehållet är angeläget och riktigt viktigt, till och med för mig som inte jobbar som rektor just nu, men väl med kommunala såväl som fristående skolor.
Jag tänker slutföra rektorsprogrammet just därför, och också för att jag inte gillar att göra saker halvdant eller ofullständigt. Även om det kostar en och annan helg, men det vet jag ju att det gör för varenda rektor, biträdande rektor och förskolechef också.
Skola på subjektiv grund
Foto: Melker Dahlstrand
Nästan alla har en mening och en åsikt om skolan. Dessutom är det många som är självutnämnda experter på skola, eftersom de själva har gått i skolan. Det är ju för det mesta en alldeles subjektiv uppfattning och präglas förstås av egna erfarenheter och minnen. Johannes Åman skrev för ett par dagar sedan en ledare om det i DN. Den kan du läsa här om du vill.
Alla politiker som fattar beslut om skolan har även de sina egna erfarenheter med sig som de sedan skapar sitt skolfacit utifrån. Jag kan inte låta bli att fundera på vilka som blir politiker. Det är nog väldigt sällan som de inte har lyckats väl i den skola som de gick igenom. Själva idén med politiker som makthavare och beslutsfattare i en demokrati är att de ska avspegla sitt samhälle och representera ett tvärsnitt av människorna i landet.
Här kommer haken:
Jag tror inte att det är så när det gäller skolan.
Jag tror att de politiker som har mandat att fatta beslut om skolan INTE är ett tvärsnitt av eleverna som går där. I skolan finns bl.a. elever med trassliga sociala förhållanden, nya svenskar, dyslektiker och barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder. Dessutom är det inte alla som av olika anledningar är supermotiverade och passar in i den skolan som vi har nu. Till saken hör också att olika skolor och olika kommuner har olika förutsättningar och det är långt till en likvärdig skola för alla.
De som gått i en eller kanske ett par grundskolor under sin skoltid har alltså en mycket klen referensbas. Så klen att jag tror att det blir svårt att fatta kloka beslut på grundval av den erfarenheten.
Vid ett tillfälle i Norrtälje träffade vi skolledare de lokala politikerna från barn- och utbildningsnämnden och bjöd i samband med det in dem till våra respektive skolor för att se hur verksamheten fungerar. Till min skola kom en (1) förtroendevald som bor, och har bott, i närområdet i hela sitt liv. Han spenderade en förmiddag i min skola och jag gav honom en stående inbjudan att komma tillbaka när som helst, men det hände inte mer under min tid där.
Vi fick också besök av riksdagspolitiker som var intresserade av hur vi jobbat med ikt-implementering i kommunen, det ska också sägas.
Problemet är rätt uppenbart. Politiker har inte i tillräcklig kännedom om verkliga förhållanden i skolan. Och hur ska vi kunna se till att politiker har den verklighetsförankring som de behöver för att kunna fatta beslut, inte bara på smal, subjektiv grund? Dels behöver beslutsfattare vara väl insatta i den forskning som finns, men jag tror att det är minst lika viktigt att de har en kontinuerlig kontakt med den verkliga skolan, på riktigt. Olika skolor, inte bara den man själv gått i och dessutom olika typer av skolor. De skolor som finns i stan och de som finns utanför stan (det kan vara på landet, i skärgården eller i fjällen). Kanske borde det finnas ett ”fadderförhållande” mellan politiker och skolor/skolledare? Ett kontinuerligt samarbete där också elever ingår. Jag tycker alltför ofta elevfokus saknas i skoldebatten. Hur ofta blir elever tillfrågade av politiker/makthavare om vad som berör och motiverar dem? Hur de lär bäst och på vilket sätt undervisningen blir effektiv?
Tänk om det är för att makthavare förstår att de kommer att få så många olika svar och att det inte då räcker med en skola som vi har idag, som ska passa alla.
Tänk om det är så?
