Tag: skärgård
propagandapaddling
Titeln på inlägget myntades tidigt i somras och känns givet.
I år har vi lyckats få ihop många fler dagar på vattnet än vi fick förra sommaren och vi har paddlat både med och utan barn.
För ett par veckor sen stack vi ut till Horisont kajak på Norråva och hyrde en Necky K2:a till Maya och hennes kompis Alma och en Necky Eliza till Calle. Det finns en farkost för varje behov på Horisont, den saken är säker. Har hört ryktas om att det till och med går att hyra canadensare 😉
Tjejerna är 14 år och kom väldigt väl överens i varsin sittbrunn. Calle är 12 och hanterar både båt och paddel som om han aldrig gjort annat. Det blåste rätt rejält på väg ut mot Västerholmen och för säkerhets skull kopplade Micke och jag på en bogserlina på varsin båt – bara för att inte riskera att dom skulle blåsa bort. Paddla framåt fick dom göra själva 🙂
Det tog någon timme att komma fram till slutdestination och vi satte upp tälten på en gång. Skönt häng på klipporna med grillad korv till middag. Vi for hemåt vid lunchtid och sjön hade lugnat ner sig betydligt. Bleke och sol gjorde turen behaglig. Ett ordentligt vattenkrig utanför Trollholmarna blev det också. Det kan ha varit jag som började, hehe…
Några dagar senare for Micke och jag norrut, tog bilfärjan från Öregrund över till Gräsö och petade ner kajakerna i vattnet. Vilken märklig skärgård! Grunt som tusan, vilket gjorde att inga andra än paddlare kom fram, och inte mer än ett par stycket kajakare såg vi på tre dagar heller. Lätt som en plätt att hitta fantastisk tältplats varje kväll var det också.
Mysiga kobbar och skär att leka mellan och jag lovar att vi såg alla nyanser av blått som går att tänka sig.
Alla väderappar signalerade regn och åska på sen eftermiddag och vi fick upp tältet innan ovädret började. Det finns få saker som är mysigare än ruskväder på rätt sida av tältduken 🙂
Det blåste snabbt över och morgonen därpå tog vi en tur till Örskär några kilometer bort och kontrasten mellan skyddad innerskärgård och öppet hav är enorm. Vi hade nästan ingen vind alls och Örskärs fyr visade sig från sin allra vackraste sida.
Vi klev i land och njöt av en finlunch vid vandrarhemmet. Örskär ligger i höjd med Forsmark och på väg tillbaka mot Gräsö såg vi kärnkraftverken tydligt i horisonten.
Vi hittade en solig klippa att hoppa i land på och dröjde kvar så länge vi kunde innan vi var tvungna att åka tillbaka hemåt.
Nästa tur gick till Gällnö, också från syrran och Horisontkajak på Norråva. En sak kan en ju vara helt säker på – hon kan grejen med bra kaffe 🙂
En fin tur till Gällnö blev det, men Gällnö Bar på en solig dag mitt i sommarsemestern ska vi undvika. Knökfullt med folk och framförallt små hundar som mest är i vägen och helt onödiga eftersom de sällan verkar kunna gå själva. God mat, välsmakande öl och en fenomenal lemonad fanns det i alla fall, men vi gled därifrån rätt snart och hittade en egen liten klippa att kliva i land på.
Och tänk – vi hann med en tur till Hallonstenarna också!
Fina, fina Hallonstenarna med perfekt tältplats, solig kvällsklippa i väster och lika solig frukostklippa i öster. Och den där hällen som har ett precis rätt dimensionerat veck i berget så att den passar som huvudkudde och blir en sjuhelvetes läsplats. Och som om det inte vore nog med det – ett alldeles välplacerat fotsteg i graniten så att det funkar som språngbräda rakt ut i det ljuvliga bräckta vattnet. Varmt var det och många dopp behövdes.
Jag älskar Skärgårdsstiftelsen som ordnar så att det är möjligt, och till och med lätt att vara ute i Skärgården. Jag tycker att alla som vistas ute i skärgården borde stödja Skärgårdsstiftelsens arbete. Det är en liten gest för att hjälpa till. Vid Östra Lagnö har stiftelsen ställt i ordning parkeringsplatser och det finns en perfekt plats att lägga i kajakerna ungefär 300 meter ifrån parkeringsplatsen. Och är det inte underligt? Det fanns en bil parkerad på en vändplan precis vid iläggsplatsen. Någon som inte orkat gå 300 meter till parkeringsplatsen utan i stället parkerar så att det blir svårt för alla andra att vända. Och gissa vad? Bilen tillhörde två medelålders män som vi mötte när vi kom tillbaka, fullt kapabla att paddla och med det också fullt kapabla att promenera 300 meter.
Jag älskar också allemansrätten. Vem som helst får tälta varsomhelst utom på någons tomt eller på andra få ställen där det är tältningsförbud. Det kan vara ett fågelskyddsområde eller nationalparker. Det enda du behöver göra är att visa hänsyn. Det är så enkelt. Gräv ner skiten (tillräckligt djupt) och ta med dig annat skräp med hem tillbaka. Jag vill inte sitta på en klippa och äta frukost i någon annans gamla äggskal. Jag vill verkligen inte snubbla över någon annans toapapper och jag vill inte se röken av varken flaskor, engångsgrillar eller plastrester.
När jag ändå är i farten så tycker jag att Sjöräddningssällskapet också förtjänar uppmärksamhet. Det är en ideell organisation som finansierar sitt ovärderliga arbete med hjälp av medlemsavgifter, donationer och gåvor. Du behöver inte vara medlem för att få hjälp, men håll med om att det skulle kännas ordentligt mycket bättre att ha betalt medlemsavgiften den dagen du verkligen behöver deras hjälp? 67 kr/månad kostar det. Typ 2 latte på sta’n.
Ta hand om vår skärgård så vi alla kan fortsätta njuta av den. Det gör gott i både kropp och själ att få vara ute, paddla, bo i tält, läsa böcker och äta middag på en klippa.
Take nothing but pictures. Leave nothing but footprints.
I bästa fall får vi möjlighet att ge oss ut igen, innan isen lägger sig. Håkanskär. Ja, Håkanskär står högst upp på listan just nu.
Bilderna är lite huller om buller tagna av både Micke och mej. Antagligen syns det, antingen på motivet eller kvalitén vem som stått bakom kameran 🙂
pynta eller paddla?
Det blev paddla.
Vi drog till Fejan från Räfsnäs i lördags morse tillsammans med H2O och Horisontkajak. Totalt 18 paddlare fångade en glimt sol nästan samtidigt som vi såg en säl väster om Tjockö.
Framme vid vandrarhemmet blev det bastu med havsbad. Kallt? Ja.
Ett alldeles suveränt julbord njöt vi av och jag kan varmt rekommendera det. Vi sjöng lite för kockarna som blev lite förlägna bakom spisen.
På vägen hem fanns inte mycket sol. Mer fifty shades of grey minus handklovar. Den timmen vi fick på lördagen var en tredjedel av Stockholms hela solmängd i november. Vältajmat helt enkelt.
På väg hem svängde vi förbi Rådmansö Bageributik och när vi passerade avtagsvägen till Rådmansö skola skuttade hjärtat till lite extra av glädje. Jag saknar skolan, där jag jobbade som rektor, med alla fina människor jag lärde känna där.
En härlig helg hade vi och den stoppar jag rakt in i må-bra-luckan. Och så hoppas jag att december bjuder på lite mindre dystert väder, även om vi faktiskt hann plocka fram lite adventsstjärnor som lyser upp mörkret innan trollen kom hem.
Roslagshelg
För ett par veckor sedan åkte Micke och jag norrut, längs kusten genom Roslagen med kajaker och cyklar fastknutna på bilen.
Vi satte i båtarna och vispade runt i Vettershagatrakten. Skuttade upp på en klippa för att käka äggmackor och dricka kaffe så fort solen visade sig. Njöt av solstrålarna och paddlade tillbaka till bilen i stilla höstväder.
Vi styrde kosan mot Grisslehamn och tog in på Hotell Havsbaden. Inga väckarklockor i sikte och god frukost med havsutsikt. Letade oss ut till Singö och hittade grusvägar och stigar med hala hällar att cykla på. Flera havsörnar höll oss sällskap längs med vattnet som glittrade.
På vägen hem körde vi förbi Edblad i Gåsvik och åt en fantastisk lunch. Lite bling följde med hem, det var ju oundvikligt 🙂 .
En helg att stoppa i må-bra-luckan. Ute är bättre än inne. Och jag är bortskämd med världens bästa lekkamrat.
Luft, ledigt och sol i Roslagen
I fredags kväll lastade vi kajakerna på biltaket i kompakt mörker och spöregn för att köra upp till Marholmen några mil norrut efter kusten. En varm och trivsam stuga väntade på oss och vi såg fotbollsmatchen mellan Portugal och Sverige i stearinljus-sken under en varm filt.
Efter en härlig frukost i huvudbyggnaden anslöt Per och Lena och vi lastade av båtarna vid stranden, fick ordning på grejerna och torrdräkterna på kroppen innan vi gled ut på vattnet.
Solen fullkomligt öste ner och det blåste sisådär 6 m/s. Vi vispade runt i området i vänstervarv och njöt hejdlöst av sol och vattenglitter. Lunchpaus med varm morotssoppa gav bränsle till sista biten hem med vinden i näsan.
Det fanns tid för bastu innan middag som innehöll bubbel, rökt ren, röding, pepparrot, lavendelkaka, citrusfluff och päron. Nöjd och mätt träffade vi kudden och vaknade efter många timmars sömn. Frukost, packa båtar och färd hemåt. Det händer aldrig, men just idag hade jag rätt i en vägkorsning :). Vi hann med en halvmil i ganska maklig lunk uppe vid Domarudden innan det blev mörkt. Det känns gôtt att ha kramat ut allt solljus som helgen bjöd på.
Så här såg sträckan ut som vi paddlade – ett fint område som kommer att få besök flera gånger. SPA-avdelningen fick inte besök den här gången, men det blir det säkert ändring på någon gång.
En helg att stoppa i må-bra-luckan. Tack Per och Lena för sällskap – jag hoppas att vi får tillfälle att göra om det! Mest tacksam är jag nog över att Micke alltid tycker om att vara ute tillsammans. Och att just nu alla korta och långa människor sitter huller om buller i soffan och ser på Solsidan. Life is good och jag är klar för en ny vecka.
Sommarsaga
Dagar som den senaste veckan är till för att njutas av och att stoppa i må-bra-luckan. Har haft den stora lyckan att få hänga med ungarna och Micke under några fantastiska dagar som vi tillbringat på gården där jag växte upp i Värmland och i Stockholms skärgård.
Vi har badat, fiskat, rott och paddlat. Först i Nordsjön och i Abbôrrtjarn, sedan utanför Norråva på Värmdö.
Från Värmland drog vi österut, packade kajakerna på taket, lånade en K2:a av syrran på Horisontkajak och hängde ett par dagar på Sandön. Fick sällskap av Mickes systers familj och njöt i fulla drag. Några av oss bodde i tält, andra under bar himmel. Jag var i alla fall i sjunde himlen när jag krupit ner i sovsäcken och hade en unge på varje arm.
Calle och jag paddlade runt ön – han i min båt och jag fick låna Mickes. Till och från ön paddlade jag och Maya tillsammans. I bland i takt. Och i bland i otakt :).
Roligt hade vi i alla fall.
I år har jag haft färre semesterdagar än på många år, men varit ledigare än på länge. I år har jag inte rekryterat personal, stökat runt med tjänstefördelning eller lagt något schema. Inte heller har jag lite ängsligt bevakat nyhetsflödet för att kolla av att det inte har hänt något med mina elever eller deras anhöriga. Bara nyfiket varit inne och nosat på innehållet i det vi ska göra i mitten av augusti när jobbet drar i gång igen. Annorlunda. Och bra.
Dags för den sista tredjedelen semester. Packar om och drar ut i skärgården med kajak igen. Ut mot Hallonstenarna och Idskär, tror vi. Det kan hända att vi ändrar riktning, vi får se hur det blåser :).
Avslutar med en fotbild. Det nya svarta liksom.
Vardagslyx
I går kväll packade vi tältet i kajaken och satte i båtarna ungefär 2 km hemifrån vid Lerviks brygga. Packning och lastning gick rekordsnabbt. Kanske till och med lite för snabbt… För att komma till den lilla ö-rackaren vi hade som planerad destination behövde vi korsa Furusundsleden där de stora monsterfärjorna går som ett pärlband mellan Åland/Finland och Stockholm.
Vi var inte helt eniga om fart på färjorna, hastighet på oss eller sträcka mellan kajak och bojar.
Nåja, riktigt så nära var det ju inte och vi kom helskinnade över. Vi landade in på en annan ö än den vi tänkt oss från början och satte upp tältet. Parkerade på en klippa i västerläge och konstaterade att vi glömt både tallrikar och bestick.
Vinglasen var med och jag tänkte på vad pappa brukar säga som rest mycket – ”80% av jordens befolkning äter med fingrarna, då kan jag också göra det .” Och så fick det bli. Både bubbel och espresso går finfint att dricka ur vinglas. Nu är det empiriskt bevisat, och på bild finns det också.
Sommarkvällen var ljum och solnedgången vidunderligt vacker.
Passar på att be Maria Sveland om ursäkt för att jag somnade i sovsäcken mitt i hennes sommarprat, innan jag hunnit in i tältet. Tältet fick stå oanvänt lite längre upp i skogen. På morgonkvisten hade dimman svept in över ön.
Jag vaknade, vände mig om och sov ett tag till. Då sken solen och kaffet var klart sedan länge.
Ett par dopp och några sidor i en bra bok blev en fin dag. Vi paddlade en liten omväg hem, lekte lite upp och ner innan vi lastade båtarna på biltaket och åkte hem till Rundan.
Vardagslyx är egentligen en underdrift.
Det bästa av två världar
I fredags hade vi på Rådmansö Skola besök av en journalist från tidningen Skärgården. En perfekt dag att visa upp den varierande verksamhet vi har.
På morgonen tog lärare och elever från lågstadiet skidorna under armen och traskade ner till hästhagen för att skida årets Vasalopp. Någon kilometer i en slinga som spårades dagen innan av lärarna. Den var alldeles tillräckligt lång för vissa och gjord dubbelspårig så att de som var lite snabbare skulle kunna åka ytterligare ett eller ett par varv.
Här ser du Helena och Victoria som fixar uppvärmning för eleverna med stor glädje 🙂
Och här är härliga Erik som är heltaggad inför start.
Jag tycker det är härligt att få hjälpa de minsta att få på skidorna när de trilskas och känner mig mycket viktig när jag delar ut medaljerna vid målgång. Flera av dem frågade om det var riktigt guld och jag svarade att det kanske inte var guld men en fin metall är det i alla fall ;).
Självklart tog jag tillfället i akt och visade vad som händer i den digitala miljön också. Erin och eleverna förklarade för journalisten varför datorerna gjorde nytta i skolan. Vi pratade om web quests, facebookgrupper och källkritik. Vi konstaterade att elever som varit sjuka har kunnat vara med på genomgångar via Skype och att den formativa bedömningsprocessen både underlättas och uppskattas av både elever och lärare. Vi pratade också om dilemmat att eleverna frestas att chatta och spela och hur lärarna hanterar det. Jag blev stolt och glad att höra att det redan efter några få månader finns ett mervärde i den nya, moderna tekniken. Jag ser också att det som är hantverk fortfarande är just hantverk. Här ser du en bild från en NO-labb som Julia la upp i klassens facebookgrupp. Labben görs ”på riktigt” och data samlas i en excelfil för att bli ett diagram. Snyggt, prydligt och ändamålsenligt.
Det är kontrasterna som gör Rådmansö skola och fritidshem till den fantastiska plats det är. Kombinationen av skärgårdsmiljö tillsammans med ett nyfiket och kompetent nyttjande av IKT i undervisningen är precis vad alla ungar borde få uppleva och dra nytta av.
